- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
204

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

Det var ett buller, — han sig vände om, —
det tycktes klart, som utifrån det kom.

„Ah, der är brottslingen! se här milor!
en präktig törnrosqvist. Aj, aj, jag spår,
att ej för intet den har tappats ner
från fönstret ofvanför, — var god, jag ber! —
så der på er altan; hm! tro ni mig,
jag genomskådar här en fin intrig,

— men pocker! jag står, efter allt, kanske
och talar halsen af mig ett-tu-tre,

o, värdaste milor! (och här han teg
ett ögonblick och gjorde ställningssteg
och lade handen med en liflig gest
på venstra sidan af sin sammetsvest,)

— i sådant fall, hvad här, milor, passerar,
om än med nacken jag det observerar,

det vet ej ögat af och ännu mindre
min tunga vet det, — helgonen förhindre
mig från en usel, platt, indiskretion,

(han höjde sig till en högtidlig ton,)

hvad nyss jag sett, — på heder, jag det svär, —

jag stryker af mig, liksom jag så här

min rakknif stryker af, nu — blank jag är.“

Men mister Josua Dicks, Esquire, flög opp
ifrån sin länstol i ett väldigt hopp;
först lät han bryta lös en katarakt
af engelskt ordsvall uti skum mig prakt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free