- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
137

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

hon tassar och pysslar med allahanda,
hon vågar knappast att dra sin anda,
hon räds i sitt inre vid minsta ljud
af sin fotsida, frasande sidenskrud.

Skumt är det i rummet; att lampan tända,
det kunde förråda, i blinken måhända,
det hela nattliga företag,
men också frun på sitt hjertas slag
kan räkna det ut och klart förnimma,
hon skulle darra i denna timma
blott vid sin egen skuggfigur,
tecknande sig på kammarns mur.

Nu springer hon fram till fönstret, en blick,
en genomträngande, skarp och qvick,
hon sänder ut att i natten spana,

— ingen i slottet tycks oråd ana,
ingenting rör sig, i drömmeri
är allt försänkt och — vägen är fri!

Med viga fingrar hon fäster fort

— i någon sekunder är det gjordt,
kring balustraden om sin balkong
en lina, både stark och lång,

af ejderdunsbäddens fina lin,
af skynken och dukar ur skåp och skrin,
af draperier, båd’ stort och smått,
silke massift, — det håller godt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free