Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så äfven vi, som längs åt tiden
Det djerfva hoppets blickar sträckt,
Kanske förrn dagen är förliden
Vi falla för en nordanfläkt."
(de kyssä livarandra.)
Båcla: Kanske förrn dagen är förliden
Vi falla för en nordanfläkt.
Falken (slår pilsnabbt ned, borrar sinä klor i liennes hjerta-
och för bort sitt rof. Tlan, som flytt, återvänder- nu och.:
klagar med Admetos i Alkestis.
Ha n: „0 skugga af hem, huru träda harin?
Huru mer dig bebo, då sig lyckan i hast
Har vändt! Ve mig! stor skilnad det är
Emot förr, då vid solgudens sken
Jag trädde harin under bröllopssång.
Oss följde en skönt mångtonande chor
Lyckönskande oss, så den döda som mig,
Att af ädlaste slägt, utaf dufvornas stani:
Vi båda förents tili ett älskande par,
Då brudsång ljöd, nu suckar och gråt."
CilOr: Vestanvindarne sucka.
Ridån, nattens slfija, faller ned.
197
DET GAMLA ATHEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
