Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Öfver ängar, genom dalar
Sjunga, jubla bäckar små.
Blott om hopp och glädje talar
Lärkeskaran i det blå.
En har i mitt hjerta flugit,
Sjunger der sin glädjesång.
Lärka, har du dit dig smugit,
My ej derifrån en gång."
Det var lördags qväll. På det lilla torget i
Darnetal var det en. alldeles ovanlig rörelse. En
doktor, en riktig underdoktor, hade kömmit och
lyckliggjort oss med sitt besök; han hade osvikliga
medel mot sjtikdomar af alla slag. Utan diagnos,
utan vidlyftigheter delade kan ut medioin åt en ooh
hvar, som artigt anhöll derom naturligtvis mot
en liten kontant erkänsla. Kring hans gulmålade
ekipage stodo bondjäntor och pojkar undrande och
beundrande hans granna guldpaljetterade drägt, hans
flaskor, hans svada och hans musik, ty vår doktor
var ingen vanlig doktor, han hade sin egen orke-
ster med sig. Den bestod visserligen endast af
trnmma, gongong och tamtam, men i alla fall knnde
den åstadkomma buller nog för att döfva skriket
hos en stackars patient, som mi just höll på att bli
qvitt en värkande tand. Som sagt, det var ingen
ringa tilldragelse i Darnetals hvardagshistoria; för
mig hade den särskildt betydelse, emedan jag just
denna dag gjorde bekantskap med en varelse, som
sedän dess delat med mig både ljuft och ledt i närä
15
OMNBJDEE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
