Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gemensamma fäderneslandets enhet, som väpnade tsjeker och madjarer
mot deras förtryckare och som var på god väg att i grund sönderspränga
hela det habsburg-lothringska slägtväldet, hade äfven i de nordiska
gränslanden Holstein och Slesvig funnit en väl beredd mark för hvälfningar och
omstörtpingar.
Det slesvig-holsteinska rörelsepartiet, hvilket hade till mål att skilja icke
blott det tyska Holstein, utan äfven det trots alla gamla förbindelser med
Holstein ursprungligen danska Slesvig från Danmark och att i stället skapa ett
sjelfständigt Slesvig-Holstein under den augustenborgska linien af den
olden-burgska ätten, bragte hertigdömena till resning, och den af
berlinerdemokra-tien för tillfället helt och hållet beherskade konung Friedrich Wilhelm IV af
Preussen äfvensom det i Frankfurt församlade så kallade vorparlamentet
an-togo sig dess sak. Dermed var kriget i gång. Den slesvig-holsteinska
upprorshären trängde, förstärkt med preussiska och andra tyska förbundstrupper,
efter den häftiga striden vid Slesvig (23 april 1848) de underlägsna danskarne
till Dybböl och Als. Men man åtnöjde sig ej härmed. Under befäl af
general Wrangel inryckte de preussiska och slesvig-holsteinska trupperna i
Jylland; dock måste Wrangel strax derpå med anledning af en hotande rysk
not till hofvet i Berlin och en liknande till samma hof från konung Oskar i
Sverige hufvudstupa draga sig ur Jylland.
Underrättelsen om slaget vid Slesvig väckte en allmän rörelse i Sverige
och Norge. Skandinavismen hade efter de danska studenternes besök i
Up-sala 1843 tilltagit i styrka, och det andra stora studenttåget till Köpenhamn
1845, hvari äfven Kristianias studenter deltogo och hvarvid den vältalige
dansken Orla Lehmann förmådde den lätt hänförda universitetsungdomen
till löftet att med lif och blod försvara Slesvig åt norden, hade fått en
öf-vervägande politisk karakter. Men från högskolorna utbreddes känslan af
de nordiska folkens stamfrändskap i allt vidsträcktare kretsar, och då nu
budskapen ingingo om danskarnes ojemna strid mot den tyska öfvermakten,
stämdes hastigt hela den offentliga meningen i Sverige och Norge för
Danmarks sak. Flere hundra svenska och norska ynglingar strömmade efter hand
till den danska danebrogen, och redan i den ärofulla striden vid Dybböl
den 5 juni 1848 gåfvo flere af dem sitt lif för den nordiska enhetstanken.
Konung Oskar insåg genast, att Danmarks sak var hela nordens. Också
dröjde han ej, sedan han dock först blifvit förvissad om det ryska
kabinettets hållning, att på den danske konungen Frederik VII:s begäran om
bistånd bispringa Danmark. I en kabinettet i Berlin meddelad not förklarade
han, att han, utan att vilja inblanda sig i fråga om Slesvig, skulle, derest
de tyska trupperna inträngde äfven i andra danska provinser, skicka en
armekår till Fyen eller någon af de andra danska öarna för att i förening
med de danska trupperna, dock endast försvarsvis, motsätta sig det tyska
anfallet. Sedan derefter den svenska riksdagen och det norska stortinget,
det sist nämda dertill ledt icke minst af föredömet från Sverige, beviljat
erforderliga penningmedel, sammandrogs i början af sommarn 1848 en be-
8v eviges historia. VI. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
