Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens upphörande, samfalda, men dock medelbara val efter graderad
röstskala, census för fastighetsegare och yrkosidkare såsom vilkor för valrätt,
gemensamma valdistrikt för stad och land, enkammarsystem efter norskt
mönster och riksdags sammanträdande hvartannat år — detta var
liufvud-innehållet i utskottets eget förslag, som framlemnades till ständerna den 1
* september 1840. Men till ett så radikalt förslag ville ej ständerna lemna
sitt samtycke, och vid dess föredragning i stånden antogs den samfalda
valprincipen blott af bondeståndet. Do tre öfnga stånden uttalade sig
visserligen för den sjelfskrifna personliga riksdagsmannarättens upphäfvande
äfven-som för inrymmande i representationen af dittills orepresenterade
medborgar-klasser, men de fasthöllo vid, att valen till riksdagsman bordo ske
stånds-eller klassvis, ja, presteståndot yrkade, att svenska folket fortfarande skulle
vid riksdagarna representeras af riksstånd. Emellertid segrade till
allmänhetens förvåning grundsatsen om allmänna val vid omröstningen i förstärkt
konstitutionsutskott.
Med anledning af ståndens aterremisser måste dock konstitutionsutskottet
i vissa punkter förändra sitt ursprungliga förslag. Så föreslog det nu, att
riksdagen skulle bestå af två kamrar, den första (den yngre) med 175
riksdagsmän, utsedda enligt vallagen, och den andra (den äldre) af 75 ledamöter,
utsedda af första kammaren för en tid af tre riksdagar. Städerna skulle bilda
särskilda från landet afsöndrado valkretsar. Oaktadt både adeln och
preste-och borgarstånden förklarade detta sålunda förändrade förslag oantagligt och
blott bondeståndet i hufvudsak gillade det samma, blef det dock vid votering
i förstärkt konstitutionsutskott den 15 juni 1841 med 47 röster mot 32
antaget att hvila för grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Att utgången
af omröstningen blef denna, kan endast förklaras deraf, att de liberales ledare
funno det politiskt klokt att med frångående af egna meningsskiljaktigheter
förklara förslaget hvilande, icke för att genomdrifva det samma vid nästa
riksdag, hvartill ingen utsigt förofans, utan för att fortfarande hålla ifvern
för representationsförändringen vaken i landet.
Det icke minst minnesvärda från 1840 års riksdag är ständernas beslut
rörande folkskoleundervisningen. På detta område kunde regering och
riksdag enas, och följden blef en samverkan af oberäkneligt inflytande på
hela det svenska folkets framtid. Folkundervisningen stod ännu mycket
lågt; fasta skolor funnos väl, men de voro allt för fåtaliga för behofvot, och
do egdo för öfrigt ingen lagligen tryggad tillvaro. Men vigten af en fast
folkskoleorganisation var nu allmänt insedd, och med anledning af ständernas
uttalanden vid 1834 års riksdag hade regeringen, på föredragning af Heurlin,
nu för riksdagen framlagt ett förslag till allmänna stadganden om
folkundervisningen, åsyftande dels att höja lärarbildningen genom grundandet af
seminarier, dels att göra undervisningen allmän genom inrättandet af minst en
skola i hvaije socken. Begeringens förslag antogs, och sålunda kunde
regeringen utfärda 1842 års stadga, i och med hvilken folkbildningen i* Sverige
inträdde i ett helt nvtt skede.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
