Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunskapens häfder och hvars ord på sin tid gälde som orakel inom den
rättsvetenskapliga och politiska veriden — offentliggjorde K. H. Anckarsvärd kort
efter riksdagens slut ett forslag till nationalrepresentation, grundande sig på
principen af samfälda val och uppställande ett tvåkammarsystem efter norskt
mönster. Det ökade deltagande för allmänna angelägenheter, som
julirevolutionen väckte äfven i Sverige, vände sig i främsta rummet åt
representationsfrågan, och det richert-anckarsvärdska förslaget väckte derför eii stor
uppmärksamhet och gaf till och med anledning till en omfattande reformrörelse
med underdåniga petitioner i mängd, hvilka af Anckarsvärd personligen
öfver-lemnades till Karl Johan, dock utan annan påföljd än att summariskt läggas
till handlingarna.
Emellertid afhandlades representationsfrågan med all lifaktighet inom
pressen. Denna, som under de sista
åren förlorat i styrka, blef förstärkt
med nya publicistiska organ af starkt
liberal färg och vann derigenom ökad
kraft och betydelse. I slutet af år
1830 utkom första numret af
opposi-tionstidningen Aftonbladet.
Ut-gifvaren var den unge bergsnotarien
och bokförläggaren, sedermera
indu-striidkaren och grosshan dian den Lars
Johan Hierta, hvilken nu trädde
i främsta lodet bland liberalismens
banerförare i Sverige. Han hade
gjort till sin uppgift, enligt hvad han
sjelf förklarat, att bekämpa
»sido-inflytandet» hos konungen, att
uppvisa de konstitutionela och
representativa inrättningarnas skenlif och
slapphet och att göra den i
grundlagen tillåtna offentligheten af de
allmänna ärendena till en verklighet —
och visst är, att ingen periodisk skrift i högre grad än hans Aftonblad
bidragit till, att den konstitutionalism, som lagstiftarne velat inlägga i våra
grundlagar, kommit till full tillämpning. Men Hiertas uppgift var långt
vidsträcktare än denna. Hatare af alla fördomar och missbruk, kämpade han
i sin tidning, med en ihärdighet och en seghet, som skola väcka efterveridens
beundran, i mer än tjugu år med qvickhetens och skämtets vapen mot
godtyckligheten inom förvaltningen, mot barbariet inom lagstiftningen och mot
missbruken inom lagskipningen, och den dittills exempellösa spridning, hans
lättlästa, men på samma gång affärsmässigt planlagda och för den stora
allmänheten beräknade tidning erhöll, gjorde hans angrepp farliga. För alla
.stora kulturfrågor, för folkupplysning och utsträckt religionsfrihet, för erkän-*
Sveriges historia. VI. 7
52. Lars Johan Hierta
(1801—1872).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
