- Project Runeberg -  Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809 till år 1875 /
88

(1881) [MARC] Author: Teofron Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Vid denna tidpunkt hade den svenska regeringen låtit inleda sig i
underhandlingar med ett engelskt bankirhus, som uppgafs vara den
sydamerikanska fristaten Columbias ombud, om att försälja ett par äldre
örlogs-fiartyg ur den svenska flottan. För den blifvande köpesumman ämnade man
låta bygga nya och bättre fartyg. Med hänsyn till de utländska
makterna behandlades saken med all försigtighet: det hette, att fartygen skulle
försäljas för en handelsexpedition till Ostindien, och för öfrigt fann
regeringen det rådligt för att lättare hemlighålla och påskynda försäljningen, att
denna ej skulle på vanligt sätt uppgöras af förvaltningen af sjöärendena,
utan af generalamiralen, statsrådet Cederström ensam. Köpet afslöts genom

det engelska handelshusets ombud,
huset Michaelson & Benedicks i

åm’*’ ’ W - ^V. * > » ’ _ T. Wm X 1 z’

rn • »IT •. - I.» Æ + _

Stockholm. Linieskeppet
Tapper-heten och fregatten af Chapman
försåldes sålunda på, som det
tycktes, för den svenska staten
synnerligen fördelaktiga vilkor (mars 1825),
och de båda skeppen afgingo äfven
under en svensk sjöofficers befal och
med svenskt manskap såsom
besättning till Cartagena för att sedan
mötas af vidriga öden. Emellertid
hade huset Michaelson & Benedicks
såsom ombud för ett annat engelskt
handelsbolag, hvilket åter uppgafs
vara kommissionär för regeringen i
Mejico, gjort ännu ett anbud på
ytterligare trenne svenska örlogsfartyg.
Äfven denna affar syntes förmånlig
och blef derfor äfven afsluten på
samma sätt som den föregående,
fastän statsrådets ledamöter, med undantag af Cederström, nu tillstyrkte, att
förvaltningens af sjöärendena utlåtande först måtte infordras.

Att en afyttring af så många bland kronans fartyg skulle undgå de
främmande regeringarnas uppmärksamhet, var näppeligen att vänta. Också
skyndade sig det spanska sändebudet i Stockholm att göra föreställningar
mot de vidtagna åtgärderna och yrkade köpets återgång, alldenstund
antagligt vore, att skeppen vore afsedda att förstärka de upproriska koloniernas
sjörustningar. Härvid fäste don svenska regeringen mindre uppmärksamhet;
men då äfven ryske ministern i Stockholm, general van Suchtelen,
uppträdde, understödd af Frankrikes, Österrikes och Preussens sändebud, för att
förhindra de sist sålda skeppens afgång till sin bestämmelseort, böljade
saken, som sålunda kommit i diplomaternes händer, blifva bekymmersam. På

46. Josefina Haximiliana Eugenia, som kron*

prinsessa

(1807—1876).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stsh6/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free