Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverordnades vilja hade långt större betydelse än de laga formerna, öfver de
förvaltande och dömande myndigheterna hade 1809 års lagstiftare gifvit nationen
en granskningsrätt i och med utfärdandet af tryckfrihetsförordningen, men
denna gjordes till en blott skenbar genom indragningsmakten, hvilken
regeringen, med envåldstidens trycktvång för ögonen, ej uraktlät att flitigt använda.
Men äfven inom regentens personlighet lågo anledningar till oro, och
dessa trädde med hvarje år allt tydligare i dagen. Karl Johan var, sjelf
fostrad i faltlifvet, der lydnad är första lag, van att befalla; denna vana
hade följt honom äfven som kronprins, och med kraft hade han under
Karl XHLs namnregering genomdrifvit sin vilja icke blott i kommando- och
ministeriela ärenden, utan äfven i rikets inre angelägenheter. Och hade
han såsom kronprins kunnat styra utan att känna sig bunden af formerna,
var det föga sannolikhet för, att han såsom konung alltid skulle ställa sig dem
till efterrättelse. Den ifver, med hvilken han grep efter makten, stötte dock
svenskarne i förstone mindre än den* fruktan, han hyste för stämplingar till
den afsatta konungaättens förmån. Denna skuggrädsla hadc redan tidigt
kommit honom att anbefalla landshöfdingarne att livar i sin ort vaka öfver det
allmänna täukesättet, den hade förmått honom att anordna en hemlig polis
i hufvudstaden med förgreningar i landsorterna, den hade kommit honom att
medgifva utfärdandet af 1812 års förordning, som vid äfventyr af ständig
landsflykt förbjöd hvarje svensk undersåte att brefvexla eller hafva någon
annan gemenskap med den afsatta konungafamiljen, don kom honom
slutligen att med ängslig uppmärksamhet lyssna till beställsamma lycksökares
an-gifvelser, huru betydelselösa dessa merendels än visade sig vara. Att de
godtyckliga åtal och rättsåtgärder, han under intrycken af sin uppjagade
inbill-ningskraft lät anbefalla, jemte det för öfrigt rådande spion- och polissystemet
skulle i ej ringa grad störa det goda förhållandet mellan honom och
svenskarne, ligger i öppen dag.
Denna fruktan för stämplingar och komplotter utöfvade äfven i ett
annat hänseende ett mindre fördelaktigt inflytande på Karl Johan. Vid sin
ankomst till Sverige tyckte han sig märka, att rikets flesta betydande män
tillhörde adeln; det var detta stånd, som bestämde riksdagsbesluten, dess
medlemmar beklädde statsrådsembetena och alla högre militära och civila
tjenster, och det var hufvudsakligen adelsmän, som genomfört
statshvälfnin-gen 1809. Men till denna samhällsklass hörde äfven de så kallade
gustavia-neme, hvilkas tillvaro vållade honom så mycken oro.
Det syntes honom derför af största vigt att vinna adeln, hvars
betydelse han öfverskattade, på sin sida för att derigenom förekomma alla
befarade omstörtningsförsök till förmån för det förra konungahuset. Och samma
privilegierade klass, som på ärftliga företrädesrättigheter grundade sin
betydelse, kunde äfven bereda honom ett stöd mot möjligen uppkommande
demokratiska rörelser nedifrån.
Sålunda gynnade Karl Johan under hela sin regering adeln öfver höfvan,
och ur dess led utsåg han icke blott sin egen närmaste omgifning, utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
