Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tempelstäder i Södra Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖT
företrädesvis utövades tycktes vara krukmakarens, och hans
teknik är densamma nu som för tusentals är sedan. På den
gulgråa lermarken utanför den likadana hyddan sitter den mörk-
brune mannen, iklädd endast ett smalt, rödt eller vitt skynke om
höfterna, vid sitt stenhjul, som ser ut som en liten kvarnsten
utan hål. Han slänger en knådad lerklump i dess midt och
sätter hjulet i gång med en käpp. När det snurrar fort nog,
sätter sig mannen bredvid, mjukt hopfälld med hakan mot knäna,
De »tusen pelarnas hall», Madura.
ryggen beskrivande en vacker båglinje och armarna, rörliga som
ormar, utsträckta mot lerklumpen, som han på ett par sekunder
formar till en. kruka av klassiskt indisk form, sådana deras kru-
kor sett ut i tusentals år.
Det ser så lätt och enkelt ut, som om ett treårs barn skulle
unna leka fram dessa krukor, Jag placerar mig vid hjulet och
försöker SO efter; men det blir ingenting alls, och krukmakaren
skrattar, så att SEN lysa bländvita i solskenet. Kastväsen-
det, som gör att sonen ärvt faderns yrke sekel efter sekel, här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
