Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL
187
och deras martyrium. Det är lika stor heder att
för sin åsikts skull bli stenad av folket som att
bli bränd av någon inkvisitor. Ändå gryr till sist
den dag, då det just blir ur deras skara den nya
»romare» skall framträda, som vårt nya århundrade
nu behöver.
Det blir han som skall gripa proletärguden
i skjortlinningen och rulla honom ned utför
grushögen, ty meningen var ju dock att proletären
småningom skulle försvinna och bli en av oss,
men inte att vi skulle lära oss att tänka och känna
som proletärer. Många överåriga torn och
befästningar, som i tiderna förlorat sin betydelse, komma
givetvis att småningom plockas ned det ena efter
det andra, utan att det därför blir något av med
den drömda världsbranden. Men någon
sönder-malare och upplösare blir dock aldrig den, som vi
nu vänta på, utan en väldig byggherre — och hell,
hell honom, när han kommer!
Vem vet. Kanske är han redan en ung man,
som nu sitter över sina studieböcker vid lampan.
Kanske träffar hans öga just nu i något verk de
rader, som väcka honom, utan att han själv anar,
att han skall bli den stora byggherren. Om jag
längtar efter något, så är det att få leva så länge,
att jag kan höra det första vårliga vingsuset från
hans genius.
Det har i alla tider frestat fantasien att snickra
ihop framtidssamhällen. Man kan säga, att den
ena har gjort en. häst och den andra ett får, men
verkligen andas eller beta gräs, det kunde, när
det kom till kritan, varken hästen eller fåret. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
