Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL
183
Redan i hans passion att löpa efter andra och riva
dem i håret ligger något smått och utåtriktat, som
vi aldrig återfinna hos stora personligheter, och
därför aldrig heller hos stora konstnärer eller
tänkare. De ha nog med att sköta sitt eget. Han
har avsatt Bellman. Han har skrattat ut Atterbom.
Han har vridit händerna över Almqvist. Han har
utdömt Björnson. Han har sagt oss, att vi måste
komma förbi sådana krymplingar som Ibsen och
Wagner. Och han behöver inte frukta. Gravar
skottas igen, tiden går, och den vemodiga
sanningen få vi nog pröva, att allt komma vi
småningom förbi. Men han glömmer det viktigaste.
Strindberg, förfallets diktare, borde betäcka sina
ögon och minnas, att vad vi först och främst
behöva komma förbi, det är honom själv. Det är
den isgrå blicken nedifrån och den söndermultning
och upplösning, som leder ut i rena tomma intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
