Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
STRIDSSKRIFTER
poesi, som är ogermanskt och som breder en viss
inre ödslighet över många av hans
undersökningar. Eller skulle folkvisans mollklang vara mindre
svensk, därför att den äldre balladen var strävare?
Skulle skogsvemodet, bekant (från Geijer, inte till
och med vara typiskt svenskt? Och skulle Tegnér
inte i sina mest pompösa alexandriner vara lika
svensk som Lagerbring i sin blandning av pigg
humor och fransysk esprit? Om vi för att få en
jämförelse fråga: vad är dansk stil? hur skola vi
då svara? Är det Holberg eller Oehlenschläger,
är det bara Andersen — eller den något
sminkade Jacobsen? Det personliga är alltid i sig
en del av folklynnet och följaktligen nationellt.
Linné är svensk i sin målande stil, sin fantasilek
med liknelser, som påminna om fjärilar och
surrande bin över blommor. Thorild är svensk i sin
slamrande rustning, och han hör till de inte
alltför få, som tro, att ett glåpord är en
världsförklaring. Men det hindrar inte, att den hjärtans
beskedliga och förekommande Bernhard von
Beskow är precis lika svensk. Och Kolingens
tras-galanta chevaleri är också svenskt.
Realistiska skeden ha blåst friskt liv i de
drastiska element, som rymmas inom germanskt
lynne; och var ett sådant skede nationellt, blev
också realismen nationell. Men germanerna äro
också sentimentala, inåtvända, metafysiska, och
nyromantiken var lika nationell som germansk.
Beethoven, Schumann och Brahms voro germaner,
och den wagnerism, som i sin heroiskt patetiska
bredd nästan tappar andan, är allt utom gallisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
