Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENÄSSANS 23
sig i hans kärlek till verkligheten, till sanningen
och att hans aristokratiska konstnärskänsla
framträder i hans stolta försmående av äldre skolors
effektmedel. Lämnande allt vidare parodierande
å sido, giva vi honom utan invändning rätt i
detta. Men från och med den stund naturalisten
icke längre äger något nytt att komma med, skall
hans entusiasm slockna och den stolta
konstnärskänslan bytas i det ängsliga krypande för redan
fastställda regler, som utmärker efterklangen. Som
redan framhållits, talar mycket för, att denna
kritiska stund snart är inne. Författarna böra därför
akta sig, att icke deras produktion nedsjunker till
hantverksmässigt, själlöst efterbildande, till ett
skriftställeri, som förtjänar öknamnet:
skomakarerealism.
Ganska troligt är, att en idealistisk motström
redan håller på att arbeta sig fram som reaktion
mot naturalismen. Om så är, varför skulle vi
frukta denna strömning? Låt oss tillstå det, mina
herrar, vi äro utpräglade idealister allihop. Vi
vämjas, då vi se den fete, materialistiske
penningekungen, som utsugit hela skaror av arbetare, njuta
av de mest sentimentala dikter och känslosamma
konstverk. Men det är hans materialism, som
härmar oss, och icke hans idealism, ty den är
det enda goda, som ännu lever kvar inom honom.
Om han och otaliga andra vid sidan av sin
idealism burit de lumpnaste egenskaper, skola vi
därför bryta staven över idealismen? Partistriderna
här i världen urarta så ofta till krig om ord, och
benämningen idealist har tyvärr också grumlats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
