Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro Hans Järta och A. F. Skjöldebrand. Deras plan gick ut på
att arrestera konungen, då han den 10 februari skulle begifva sig
från Stockholm till Haga slott, men emedan Järta ansåg att tiden
ännu ej var inne, uppsköts företaget. Adlersparre lät sig dock
ej häraf afskräckas, utan tågade den 6 mars med den värmländska
afdelningen till Karlstad, där öfverste Lejonstedt och
landshöfdingen arresterades. Färden fortsattes sedermera till Örebro och
Västerås samt mot Stockholm. Posse och hans afdelning deltogo
ej i företaget, men hade tidigare lofvat att ej motsätta sig detsamma.
Konungen erhöll emellertid den 12:e kännedom om resningen
och beslöt då att skyndsamt ila till Skåne, där han hoppades att
med Tolls armé kunna kufva upproret. Adlercreutz, hvilken den 4
januari lämnat norra armén och infunnit sig i Stockholm, inskred
nu, för att förebygga olyckan af ett inbördes krig. Ingen tid var
att förlora, ty hade konungen hunnit afresa från hufvudstaden,
skulle följderna blifvit ödesdigra för landet.
På morgonen den 13 mars infann sig Adlercreutz oanmäld i
Gustaf Adolfs rum. I generalens följe voro endast sex män:
hofmarskalken Silfversparre, öfverstelöjtnant v. Otter, majorerna De
la Grange, Ulfsparre och G. Adlercreutz samt fänrik Arnell. Med
bestämdhet förklarade Adlercreutz att »hela nationen vore försatt
i häpnad öfver rikets olyckliga ställning och konungens tillämnade
afresa, och att man vore fast besluten att afböja den».
Då drog konungen sin värja och började ropa på förräderi,
men Adlercreutz fattade konungen om lifvet, medan Silfversparre
och Ulfsparre vredo värjan ur hans hand.
Den utanför stående vakten ville komma in, men dörren var
väl tillstängd och låset gaf ej vika.
Konungen lugnade sig emellertid om en stund, och Adlercreutz
aflägsnade sig ur rummet, för att åt de i närgränsande gemak
församlade personerna tillkännagifva att ingen fara hotade
konungens lif. Dock ansåg han det säkrast att arrestera en del
närvarande, hvilka voro konungen tillgifna.
Medan detta försiggick lyckades konungen bemäktiga sig en
värja och sprang ut genom en löndörr. Nu uppstod en
kapplöpning genom salar, korridorer och trappor. I hack och häl
förföljd af några herrar, uppnådde konungen slutligen borggården,
där han dock gensköts af hofjägmästaren von Greiff, som med
tillhjälp af De la Grange återförde konungen till det inre af slottet.
Adlercreutz, Silfversparre och Klingspor (fältmarskalken)
begåfvo sig därefter till hertig Karl och öfvertalade honom att i
egenskap af riksföreståndare tills vidare öfvertaga regeringen, och
samma dag kungjordes regementsförändringen för stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
