Striden om Finland 1808-1809 / 323 (1909) Author: Hugo Schulman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmare, voro själffallet uppfyllda af andra känslor; och ej bör
det väcka förvåning, att de efter alla utståndna faror, mödor och
umbäranden, med gladare sinnesstämning beträdde eget lands mark.
Emellertid tågade finnarna till de för dem utsedda
kantoneringskvarteren, där de i bondstugor och pörten slogo sig ned,
delande rum med värdsfolket. Utrymmet för ett så talrikt antal
opåräknade gäster blef högst knapphändigt. Dessutom voro äfven
byggnaderna öfverhufvud kalla och fuktiga. I små, usla stugor,
där det redan för ägarne själfva var trångt om utrymme,
inlogerades 10 à 15 soldater. Bristen på ren luft, äfvensom otillräklig,
dålig föda alstrade bland manskapet pestartade sjukdomar. Till en

Torneå från förra hälften af 1800-talet.

början fördes de sjuka till lasaretten, men dessa blefvo snart så
öfverfulla, att sjuka och friska måste ligga i stugorna om
hvarandra, hvarför vården om de förra blef ytterst otillfredsställande.
Alla dessa ogynnsamma förhållanden bidrogo till att på ett
betänkligt sätt sprida farsoten bland såväl militären som ortens invånare.
Sjukvården stod ännu på denna tid i allmänhet ganska lågt,
men särskildt klen gestaltade den sig under dessa vintermånader
inom finska armén; ty bristen på läkare, som redan vid krigets
utbrott var kännbar, gjorde sig nu, då farsoten angrep tusenden,
allt mera gällande. Bland dem som funnos att tillgå saknade
en icke ringa del i betänklig grad nödiga kunskaper för
utöfvandet af sitt ansvarsfulla kall; många af dem voro ännu blott
medicine studerande, gymnasister eller okunniga kvacksalvare,
hvilka man i nödens stund varit tvungen att antaga. Den
härjande epidemin hemsökte dessutom märkbart den redan eljest
fåtaliga läkarekåren. Därtill måste man umbära de nödvändigaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>