Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
- 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14 Kapitlet
Vintern 1808—1809.
Under de vintermånader, som nu följde, stegrades arméns
lidanden till det yttersta. Visserligen upphörde i följd af stilleståndet
för en tid framåt de blodiga striderna på slagfälten; men nya, långt
farligare motståndare, hvilka de modigaste män ej förmådde
öfvervinna eller undvika, uppenbarade sig och begynte skoningslöst
tillintetgöra tusenden af vårt lands försvarare. Dessa fiender voro:
hunger och sjukdom.
Dessa krigens trogna drabanter, hvilka alltid oskiljaktigt åtfölja
stridande arméer, och hvilka särskildt fordom, då sjukvården ännu
var mycket bristfälligt organiserad och tillförseln af lifsmedel var
förenad med stora svårigheter, uppslukade ett betydligt större
antal offer än de mest blodiga drabbningar, hade redan länge smugit
tätt i spåren efter våra krigare. De hade legat på lur och bidat
sin tid, för att då stunden var inne, likt lömska schakaler kasta
sig öfver sina byten och utan barmhärtighet taga deras lif. Ringa
utsikt till räddning fanns för dem, som på allvar blifvit angripna
af nämnda mäktiga fiender.
När vi följa vår armés öden där uppe i höga norden, träda
krigets mörkaste skuggsidor, dess naknaste prosa för våra blickar.
Den kamp mot nöd och elände, vår beträngda armé hade att utstå,
hör till de dystraste episoder i krigens historia. Redan då hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0345.html
