Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så fulla af hopp, — nu tvärtom! Ingen kan högre än jag önska
att komma från detta osunda näste. Allt befälet vid skvadronerna
äro sjuka och dagligen ökas deras antal bland dragonerna.
Hästarna äta ingenting, provianten är skral och kläderna trasiga.
Man likviderar med så kallade cassa sedlar. En briljant
belägenhet. — Ändock är man (ibland) vid godt mod, till och med
ibland munter.» Några dagar därpå antecknade han: »Folket är
uti en gruflig consternation. De flytta till skogarna. Öfverallt
möter man gråtande kvinnor, som fråga när ’Wännelaiset tullä’!
(Milloin venäläiset tulee?) Broar brännas, färjor och båtar
sönderhuggas, vägarna äro nästan ofarbara. Få timmar (ljust) om dagen.
Regn, blåst och köld, utan furage för hästarna, fienden på hälarna;
— så tåga vi nu! —»
Ödets ironi fogade, att Björnstjerna, medan striden som bäst
pågick vid Salmi, anlände till Lappo, medförande konungens
braskande svarsskrifvelse på Klingspors anhållan om att få öfverföra
armén till Sverige (se sid. 223). »Den gamle mannen», berättar
Björnstjerna, »emottog mig vänligt, ehuru kanondundret från Salmi,
hvilket tydligen hördes, försatte honom i upprörd sinnesstämning.
Detta var dock ett intet mot hvad som förestod, sedan han brutit
och genomläst depeschen. Han fällde papperet, slog ihop
händerna och utropade med en förtviflans åtbörd: — Skall jag drifva
fienden inom de gränser, hvaröfver han aldrig bort framtränga?. Detta
föreföll verkligen, ur hvarje synpunkt, så löjligt, att jag ej kunde
tillbakahålla ett högt skratt. Bekymrad och stött såg han på mig.
Jag urskuldade mig så godt jag kunde, och sökte vända samtalet
på krigshändelserna. Ja, kära Björnstjerna, sade han då, hör ni
inte skotten? Där borta slåss Adlercreutz sedan tvenne dagar.
Jag vet, att ni önskar vara med; res då i Guds namn.»
Till en början var Klingspor i ovisshet om hvad som nu borde
företagas. Oaktadt hans lifliga åstundan att från Vasa med hela
sin armé få öfverresa till Sverige genom konungens skrifvelse blef
omintetgjord, gaf han likväl befallning åt hufvudstyrkan att, efter
ankomsten till Lappo, draga sig till nämnda stad. Innan beslutet
fattades, hade fältmarskalken dock rådgjort med Adlercreutz,
Aminoff o. a. Åtgärden motiverades af önskan att härigenom rädda
de stora förråd, hvilka voro sammanförda i staden, samt att
därjämte, enligt hvad Aminoff skrifver, »fatta post, concentrera hela
Arméns återstående styrka at alla vapen m. m. för att sedan i en
sådan formidable ställning afbida fienden och att slå oss igenom
antingen åt Norr eller till Södra Finland», o. s. v. Endast en
mindre afdelning, under Reuterskölds befäl, sändes norrut, d. v. s.
längs den kortaste, till Nykarleby ledande vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
