Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 Kapitlet. Från Ypperi till Revolaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, innehållande något sin häst, befaller han kommendera
marschmarsch, vänder hästen mot fienden och ökar farten.»
Grefve Löwenhjelms kommando tyckes ej förnummits af någon
annan än löjtnant Forselles, hvilken utan betänkande störtade
efter sin chef emot kosacksvärmen. Denna undvek att göra
motstånd, öppnade sina led och omringade de bägge ryttarena samt
tvang dem sålunda att stanna och försvara sig. Inom kort föll
Löwenhjelm från hästen.; liggande på rygg, omgafs han af några
kosacker, hvilka sårade honom med sina långa pikar och därefter
togo honom till fånga.
Forselles hade däremot bättre lycka. Han skildes snart från
det ställe, där Löwenhjelm kämpade, och blef äfven han hårdt
ansatt af en skock kosacker. På sin snabba häst, säger han sig
lätt kunnat undkomma, men han ville i början ej lämna Löwenhjelm, och efter
dennes tillfångatagande väntade han, att dragonerna skulle göra en allmän attack.
Hans 12 dragoner tyckas visserligen ilat efter honom, men antingen blefvo de
tidigare bortdrifna, eller ock stredo de på ett längre afstånd ifrån löjtnanten.
Kämpande sålunda ensam närmare en half timme,[1] träffades Forselles slutligen af
en stark stöt i högra skuldran, med den
påföljd, att han nära på blef kastad ur
sadeln. Tidigare på morgonen, vid
Ypperi, hade Forselles redan erhållit en
blessyr, hvilket dock ej hindrade honom ifrån att kvarstå och deltaga
i dagens strid. Nu först svängde den oförväget djärfva löjtnanten
sin häst, och under utdelande af yttermera några skarpa
sabelhugg skyndade han till sin skvadron.
Major Rotkirch hade visserligen sett några enskilda ryttare
hugga in på fienden, men afståndet hindrade honom att urskilja
personerna, och någon befallning till attack hade ej blifvit honom
gifven. Tvärtom hade han fått order att med sin trupp utgöra
arrièrgardet emot fiendens kavalleri, och själffallet vågade han ej
utan särskild befallning skingra sin fåtaliga styrka mot den
öfverlägsna fienden. Löwenhjelms här nedan intagna, egenhändiga
bref, skrifvet 40 år senare till Forselles bevisar äfven, att skulden
till hans tillfångatagande ej faller på någon annan än honom själf.
 |
| F. J. U. af Forselles. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
