Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Edsbergs kontrakt - Edsberg och Hackvad - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
sund och lefde på Karl XI:s tid. Hans son blef prest och
äfven hans sonson, hvilken senares anteckningar i sin
bibel, som ännu går i arf inom släkten, vi hafva att tacka
för, hvad vi veta om dess ursprung.
Den nämde sonsonen, som själf i samma bibel
omständligt tecknat sina egna lefnadsöden, var prosten Johan
Kempe, den, såsom det vill synas, mest kände och
bemärkte inom släkten. Han föddes i Knista kapellansgård.
Pä mödernet befryndad med de två gamla presterliga
familjerna Samzelius och Hallman, hade han ju godt påbrå.
Naturligtvis var det enligt både med föräldrarnes och
morfaderns önskan, att Johan skulle studera till prest. Ett
bekymmer hvilade dock tungt öfver fadern, den
lungsik-tige kapellanen i Knista; han vågade ej hoppas mycket
af lifvet och "si, då blir det intet bevändt med mina
pojkar." Han afled också ganska snart och för den
10-årige Johan och hans yngre broder skulle det nu hafva
sett mörkt ut att komma fram på studievägen, om ej en
vänlig och hjälpsam harid räckts dem från annat håll.
Fadersarfvet, 300 dal. s. m. för hvardera sonen, kom man
ej långt med. Men morfadern, som var prost i samma
församling, där fadern dött som komminister, tog hand
om den vetgirige gossen och gaf honom till informator
hans kusin, gymnasisten Abraham Samzelius, under hvars
käcka handledning Johan och hans yngste broder
"vackert avancerade". Morfar själf höll sig icke för god att
meddela Johan lektioner i tyska språket, hvaruti han,
såsom en af konung Karl XILs fältprester, var mäkta
förfaren, och var, så länge han lefde, i faders ställe ett det
bästa stöd. Kempe kunde aldrig förgäta de sista ord och
förmaningar, han hörde från den gamles läppar, när han
15-årig skulle resa till Str. gymn.: "Du reser nu upp till
Strengnäs", yttrade han, "och står till Gud, om jag nå’nsin
ser dig mer. Du skall denna gång söka Stipendium
Re-gium, det du ock får. Samma pänningar måste du noga
akta, att det må vara någon tillgång, när clu framdeles
skall besöka akademien. Om jag lefver, skall du icke
lida någon nöd, och dör jag, så hjälpe dig den gode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
