Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Kumla - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverraskande utnämningen nådde hans öron, kom den såsom
ett gladt budskap. Han, som börjat finna det trångt vid
den gamla härden, tog de öppnade nya utsikterna som en
Guds fingervisning och lämnade med sina anhöriga Åbo
för att inskeppa sig till Sverige, som från denna tid blef
hans andra fosterland.
Han fick sedan aldrig anledning att ångra det steg
han tagit. I Kumla, där han 1812 begynte sin i Sverige
så ärofulla och gagnande verksamhet, tillbragte han 12
lyckliga år, delande sin tid mellan en trogen utöfning af
sitt herdekall och en flitig författareverksamhet. Här i
det stilla herdetjället kände han sig lycklig; här mottog
han besök af tidehvarfvets störste svenske författare
Tegnér och Wallin, och här strängade han ofta sin lyra. Här
föddes ock i stilla andaktsstunder de flesta af de många
sköna psalmer, som buro Franzéns namn, och som vi
ännu sjunga i vår svenska kyrka, såsom t. ex. den
stämningsfulla adventspsalmen: “Bereden väg för Herran“, den
upplyftande påskpsalmen: “Hvad ljus öfver griften“, den
milda, sköna nattvardspsalmen: “O Jesu, än de dina“,
den gripande introduktionspsalmen: “Hör, Gud ännu sin
nåd dig bjuder“ m. fl., alla bärande vittne därom, att hos
F. fans intet sönderslitet, intet tvifvel, utan allt klarhet
och harmoni, och hvilka alltid skola tillförsäkra honom
ett ärofullt namn i vår kyrkas historia.
Landtpastoratet i Kumla var icke och kunde
naturligtvis icke blifva den sista stationen på vägen för en
man af F:s lysande begåfning. Men nog var det en tid
af rik fruktbarhet för den svenska skaldekonsten. Den
pastorala idyll, i hvilken han här lefde, skänkte
eftervärlden en ovärderlig skatt af ren, oskuldsfull poesi och
åt sångaren själf 12 år af sann lycka.
Hvad han som pastor var för sin församling, syntes
bäst af den saknad, hans åhörare lade i dagen, när de
sista gången lyssnade till den inspirerade predikantens
upplyftande tankar. Det var ett gripande afsked. Själf
kände F. det svårt att skiljas från Kumla och den väna
prestgården, där han, som så väl trifdes i det obemärkta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
