Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glanshammars kontrakt - Götlunda - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
1772 19/12. Past.-adj. f Kil s. å. Fil. kand. 1772. Fil. mag..
s. å. Tillika med adjunkturen i Kil. v. koll. i Örebro
1775. Komm. ib. 1783, tilltr. 84 efter 12 års e. o.
tjänstgöring i församlingen. Past.-ex. 1802. Kkoh. här 1813
28/6, tilltr. 15. Hon.-prost 16. V. kontr.-prost 24 och 25
kortare tider. Jubelmag. i Ups. 24 12/6, då han, nära
80-årig, bevistade festligheterna i Upsala, inbjuden å
Södermanland-Nerikes nations vägnar af Erik Sjöberg (Vitalis),
P. E. Bergfalk, C. Aug. Nicander och Hugo Hamilton.
L. V. O. 36, en då för tiden sällsynt utmärkelse, men så.
var ock den dekorerade, en 91-årig gubbe, icke mindre
märkvärdig. Han hade länge varit senior i stiftet och
var senior bland rikets prester när han afled 1837 12/2.
Prosten T. var en liten torr, mager gubbe, enligt
gammal sed klädd i frack, knäbyxor med spännen och blankt
skinande långstöflar. Sirlig och högtidlig, var han äfven
snar till vrede och lätt sårad samt glömde ej snart en
förolämpning. Hofstaboarne voro honom särskildt en
styggelse. Orsaken var den, att de lära hafva motarbetat
hans val, när han en gång sökte Axberg. Därför måste
ock enligt hans tanke Hofstaboarne vara roten och
upphofvet till allt ondt. När bina en gång svärmat så
grundligt i Götlunda prestgård, att de alldeles försvunno, och
prosten T. utan resultat efterlyst dem, yttrade han, aldrig
glömmande sitt mellanhaf med Hofstaboarne: "förmodligen
ha de tagit vägen åt Hoosta till."
I yngre dagar, då han var i Kil, arbetade han med
framgång för kyrkans ombyggnad och tornets uppförande:
drog försorg om alla materialers framskaffande, förde
räkning däröfver, höll dagligen under den 2 års långa
byggnadstiden (1779—80) hvarje morgon och afton bön med
arbetarne. Förslag framställdes att utverka någon offentlig
belöning åt honom, men i stället skedde ett sammanskott
per mantal i församlingen för hans häfda möda. Och vid
Schiöllerstedts död begärde församlingen enligt
sockenstämmobeslut att få Tiselius till komm. i Kil, "som uttryck
af den kärlek, aktning och förtroende, han genom sitt
långvariga och oförtrutna arbete sig allmänneligen förvärfvat."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
