Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Svennevad - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
såsom med så mycket annat "evigt" här i världen; det
försvann ur minnet och — ur praktiken.
Pröfva vi sammanhanget, hvaruti denna donation
gjordes, så märka vi jämte välviljan en annan god
egenskap hos den faderliga, för klockarens bästa varmt
intresserade Svennevadsprosten. Vi finna däruti ett stort
intresse för klockarens moraliska anseende bland de
tänkande och allvarliga i församlingen. Klockaren hade
nämligen ett starkt födgeni och var angelägen att förskaffa
sig inkomster; han hade kanske flera barn att försörja,
och lönen var ringa. Och därför hade han hittat på att
förse bönderna med "brennewijn", när cle kommo till
kyrkan om söndagarne, naturligtvis mot kontant erkänsla.
Det hölls alltså helt simpelt en söndagskrog i
klockaregården, till kyrkoherdens stora sorg och bedröfvelse.
Denna på lasten offrande födkrok ville hr Joel med all
gevalt undanrödja, hvarför han lyckades åstadkomma ett
sockenstämmobeslut af följande lydelse: "Klockaren
för-biudes sälia Brennewijn om söndagsmorghnar och under
predijkan". Såsom ett slags vederlag för denna mindre
passande rörelse skänkte nu pastor rågtunnan, som
visserligen icke motsvarade bränvinsaffären, men dock var
mera värdig en kyrkans tjänsteman än det förra.
Till detta hr Joels sinne för det anständiga hörde väl
äfven hans stora indignation för det oskick, som medels
tobakstuggande kommit in i församlingen, så väl i
hemmen och vid gillen som till och med i kyrkan. För vår
tids uppfattning kunde ju seden eller oseden, huru man
må anse det, hafva varit ett tämligen oskyldigt bruk;
men annorlunda ställde sig frågan för hr Joel. Att tugga
tobtik var för honom hårdt när en dödssynd, som belades
med böter eller annan bestraffning.
Det är egendomligt att se, huru lätt stadgar stiftades,
som hvarken ägde stöd i svensk lag eller kyrkobalkar,
och hvilket inflytande vederbörande pastorer förmådde
förskaffa sig genom dylika på deras eget initiativ och
bedrifvande gjorda "sockenstadgar", hvilka såsom här blott
härrörde från det subjektiva tyckets ståndpunkt. "Jon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
