Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Örebro med Ånsta och Längbro - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Tar, så enväldig han än var, för sin ungdom så godt som
otillräknelig. Det väckte därför en allt annan än angenäm
uppmärksamhet, när den beramade maskeraden på Kungsör
med buller och bång annonserades till påföljande söndag.
Den som i synnerhet tog saken mycket allvarsamt var
"vår hof- och slottspastor", såsom magister Strömer
gemenligen titulerades. Han tog sig dristigheten och
uppvaktade hertig Fredrik samt gjorde "sina föreställningar
och påminnelser". Men då hertigen "smålog åt
slottspastorns pryderi och tog saken allt för lätt", visste sig
Strömer ej annan råd än att om sakens förlopp underrätta
sin faderlige vän och gynnare, dåvarande teologie
professorn Jesper Svedberg, som genast skyndade till Kungsör
och predikade på förmiddagen samma dag maskeraden
skulle hållas med sådan kraft och eftertryck om
sabbatens värdiga firande i så ljusa färger och om dess
vanhelgande genom sådana nöjen som det påtänkta i så mörka
färger, att konungen, som själf var närvarande vid
gudstjänsten, genast befallde, att maskeraden skulle inställas.
Från den stunden hade emellertid "vår hof- och
slottspastor", som ej utan orsak ansågs som roten och
upphofvet till det glada nöjets inställande, skaffat sig
åtskilliga ovänner på halsen, nämligen utom tillställaren Tessin
äfven själfve hertigen. Hans dagar förbittrades därför på
flere sätt, hvarför han gärna önskat få lämna en
befattning, där han ansåg sig kunna så litet gagna. Det dröjde
nu häller ej länge, förrän hans önskan uppfylldes.
Det yra? glada lifvet på Kungsör tog ett plötsligt slut.
Att fånga björnar på trägafflar, därtill var ej längre tid.
Kriget i norden gaf konungen och riket snart annat att
tänka på. Kungsör lämnades; det blef sedan ej längre
hvad det varit; dess salar och parker genljödo ej mera
af det unga hofvets muntra skratt; männen från år 1700
med sin konung i spetsen omgjordade sig med svärdet
och drogo ut till krig, segrar och nederlag samt ändlösa
mödor och äfventyr. Endast "den siste slottspredikanten"
gick en lugn och fridfull verksamhet till mötes.
Följa vi sedan magister Strömer, vår f. d. "hof- och
IV 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
