Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde ha varit ifrån oss, om du aldrig haft din smak för
bränvinet, men mins du inte också hur grufligt upprörd
och ångerfull du var och huru du hela veckan hållit dina
löften att göra allvar på förbättringen. Var derför inte så
bedröfvad! Barnen ha det nu godt, och flickorna ha tillgett
mig det onda, som jag aldrig rådde för.“
“Väl var det!“
“Men res dig då... eller är du riktigt sjuk?“
“Ja, frisk är jag inte — jag har någon sjukdom i
faggorna. Kroppen har inte varit sig lik hela da’n, och
lemmarne dra sig jemt ihop.“
“Jesus, du får visst kolera ... Du må genast till sängs!„
“Om jag allaredan har den, Lotta — och hvad
underligt vore det, när den är i granngården — så vill jag,
medan jag kan det, bara säga dig detta att du inte skall sörja
mig. Får jag lefva, så sker det för att jag skall bli
annorlunda och lära mig rätt känna hur min uselhet bragt
all din öfver dig. Men dör jag, så må du lita på att vår
herre Kristus, som vet allting, också vetat att det inte skulle
ha blifvit några rötter med min förändring, och då är det
bättre att du slipper mig för se’n kan du räkna på
fattighjelp... och hur klen jag än var, var jag ändå inne i en
dödlåda, så att du får lite hjelp ur den också... Men den
blå schalen — förlåt mig, kära Lotta, att jag inte mäktade
skaff... Aj aj... nu är det förbi med mig... jag
känner’t grant.“
Den arma hustrun snyftade högt: “Jansson, Jansson,
jag går rakt från vettet öfver detta... Men jag må springa
in efter skomakerskan — jag förmår inte bli ensam.“
Och skomakerskan kom. Glömsk af den afund, som
åstadkommit så mycken bitter osämja mellan henne och
hennes forna vän Lotta, var hon under hela natten
dennas hjelpreda, medan den farliga sjukdomen så fort och
häftigt utvecklade sig att innan måndagsaftonen den
redlige, men svage mannen, full af djup undergifvenhet och
förtröstan på Gud, hade gått till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
