- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
146

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amelie, att hon är lite afundsjujk på dig... Tag hit
brefvet — jag läser det snart — så skall jag trösta dig sedan.“

“Tyst, min vän... låt oss skynda oss ut... jag hör
bestämdt bullret af vagnar.“ Och qväfvande sin dödliga
oro, påsatte den unga värdinnan sin vackraste min, sitt
vackraste småleende och skyndade, för att undvika sin mans
vidare frågor, före honom ut i salongen.

5.

En äktenskapsscen.



Klockan var omkring 2 på natten.

Åter stod Amelie framför toaletten, nu sysselsatt att
aftaga den hvita kransen, hvilken förlänat hennes
sydländska skönhet ett så ljuft behag. Hon handterade den illa,
synbart otacksam mot de stackars blommorna, och ryckte
den slutligen omildt från de svarta flätorna.

“Slutar du då aldrig?“ sade hön till kammarjungfrun.
“Ser du icke att jag är så sömnig, att jag knappt kan stå
... Det var rätt — bär in hela tillbehöret i kabinettet, så
att ingenting skräpar härinne... Fort nu... min bruna
sidenkofta... Med det öfriga hjelper jag mig sjelf.“

Den påjagade jungfrun hade knappt fått den aftagna
drägten in i kabinettet och öfversett att ingenting var
qvarlemnadt i den vackra sängkammaren, der hennes matmor,
hyllande en fin qvinnas smak, ville se allt prydligt och
ordentligt, än hon fick nya order att skynda sig. Slutligen
försvann hon, fullt öfvertygad att friherrinnan var så trött
att hon knappt orkade lägga sig.

Ja, nog var friherrinnan trött! Men det var endast
hennes kropp, som rört sig i dansens lätta turer: hennes
själ hade sväfvat långt omkring från denna bländande
danssal tillbaka i det förflutna, in i framtiden och in i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free