Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tordes jag förtro mig till nägon annan; och derför, när jag en
dag utanför herrskapets port mötte friherrinnans svärmor,
som jag hört omtalas som en så hederlig menniska...“
“Min svärmor — har du...“
“Kära, nådiga friherrinna, jag lemnade henne brefvet
i enrum, sedan jag tagit löfte af henne att hon skulle ge
det till den det tillhörde.“
“När skedde detta?“ frågade Amelie med en
beherskning, som kostade henne oerhördt.
“För sex månader sedan.“
Verldsdamen for med näsduken öfver ansigtet. Den
forna tjenarinnan borde ej få se denna hjertats skälfvande
ångest, som målade sig såväl i ögonen som i hvarje drag
... Efter ett par ögonblick sade hon: “Du för nu ett
bedröfligt lif, Lotta! Jag följde dig i går... Tag emot dessa
penningar, och måtte vi aldrig mera träffas“...
“Hade hon inte sagt detta“, yttrade Lotta för sig sjelf,
då hon ödmjukt följt ut sin gäst, “så vete herran om jag
inte talt om för henne allt... Men strunt — de förnäma
tro att bara de ge oss fattigfolk pengar, så är det nog.
Det smakade henne inte att svärmor är med i hemligheten;
men det var ändå liksom ett lugnande att brefvet inte mer
var i mina simpla händer... Nånå, den som lefver får se
— kanske söker hon än en gång opp mig.“
4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
