Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora verldsvimlet. Här hoppades de att ostörda i sin
fattigdom få lefva ett helt fredligt och arbetsamt lif, doldt för
alla nyfikna, medlidsamma eller skadeglada blickar.
Det är således här vi framdeles få återse Jenny jemte
hennes förut stundom öfversedda, men nu desto mer
värderade gamla faster. De hade hjelpts åt att med
öfverlefvorna af den senares möblemang, hvilket lyckligt fått
passera den stora omstörtningsfloden, ordna åt sig i tvenne
täcka rum ett litet vackert hem.
Men innan det kom dithän att de stackars fruntimren
sökte denna aflägsna hamn, hade Jenny genomgått en
allvarsam skola, den nemligen, som öppnar sina vida
lärosalar för alla dem, hvilka från rikedomens och glansens
centralpunkt steg efter steg gå nedfor erfarenhetens trappa,
tappande under vägen den ena illusionen efter den andra,
tills vid sista steget man finner sig befriad från hela det
återstående lilla bagage, som man medförde, då man
beträdde det första — och nu står man der som elev vid
tröskeln till den nya läroanstalten.
Men, ack, hvad afgiften i denna skola är dyr! Den är
dock kanske icke för dyr i förhållande till alla de saker,
man der lärer. Det gäller icke att blifva studerad i språk
eller instruerad i många vetenskaper: det är tillräckligt med
ett språk och en vetenskap: ödmjukhetens språk och
undergifvenhetens vetenskap. Fattar man dessa väl, så att t. ex.
man kan se utan knot gamla vänner med en half helsning
skynda förbi oss, för att utan tvifvel icke såra våra känslor,
och höra f. d. intimare vänner i beskyddande ton föreslå
oss till bergning allehanda, minst sagdt, underliga
befattningar, försäkrande att de härmed gjort allt hvad de halft
i sin makt att göra och att de just räknat på ett
otacksamt erkännande af deras välvilja — uthärdar man
slutligen, d. v. s. går man moraliskt rentvagen och utan att ha
förlorat känslan af sitt eget värde genom den skärseld, som
rikedomens bortskämda barn måste passera för att nå
arbetsförtjensten, hvar helst den kan erhållas... då har man
segrande bestått profvet och förtjenat ett “laudatur“, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
