Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bit stearinljus, hemförd från vedsågningsstället, och prydligt
uppsatt den i en tom pomadburk, stundom också
tjenstgörande som bläckhorn, då han skref sina räkningar, hvilka
alltid började med samma oföränderliga fras: “An För
herr N. N:s sterbhus sågatt så eller så många famnar ved.“
De personer, som anlitat hans biträde, förklarade väl att
de icke godkände något tal om “sterbhus“, så länge de
lefde, men det hjelpte icke — ty, sade den artige manen,
“det ser så repeterligt och aktningsfullt ut.“
I afdelningen till venster om vedsågaren, söm tycktes
hvarken höra eller se, satt på en pall nära intill en smal
ihoprullad madrass en helt ung qvinna, hvilken då och då
blickade på sin granne, om icke just med afund, så med
en kanske närskyld känsla.
Denna arma Magdalena höll ett litet snyggt och
välskött barn på knäet, under det hon sjelf var sysselsatt att
maska in hälar i fina strumpor, ett svårt arbete att utföra
vid skenet af den belysning, som hon mäktade skaffa sig
och hvilken bestod i en liten bomullsrimsa, neddoppad i
den skräp-talj, hon samlat på ett téfat, och sedan
uppdragen på ena kanten, der den lilla lågan flämtade så oviss
och så fattig att man tyckte den jemt vara färdig att slockna,
och slocknat hade den äfven, om ej den olyckliga flickan
i hvarje stund med en sticka sökt hjelpa upp den hotade
gnistan. Också måste hon hålla maskorna ända intill
téfatets kant och låta det göra hur ondt som helst i sina
ögon, ty sista paret strumpor skulle hem i qväll — det
vore eljest ej värdt tänka på att få något hos
magasinsfrun, hvilken i sin tur tog väl betaldt af sina kunder för
arbetet.
Någonting ätbart syntes icke här till, utom en tékopp
mjölk, stående bredvid lampfatet på en upp- och nedvänd
trästol, tjenande som bord. Men det skulle troligen hända
den stackars varelsen, hvad som förut så ofta händt henne,
att vedsågaren, om han ej vore alltför hungrig, qvarlemnade
på tallriken några bitar, som han räckte sin grannqvinna,
derför att hon bäddade hans säng. När han lade sig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
