Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Insvept i min filt och skylande glöden i min pipa med
ena handen, satt jag och lyssnade till rösterna i djungeln.
I fjärran hördes en trädleopards tjut.
Även leoparden och aporna läto höra sin röst.
N attfjärilar och nattfåglar fladdrade och flaxade om-
kring min upphöjda sittplats.
Ofta förstummas alla ljud liksom på kommando; endast
de älskvärda moskiterna sjunga i en väldig kör hymnen till
sumpfebern.
Plötsligt höres det starka bölandet av en ko. Men det
är inte någon ko utan det ljud, som orangutangerna utstöta
ur sina med luft fyllda strupsäckar. Någon orolig liten ap-
unge eller något nyfiket pack måste ha kommit alltför nära
orangutangens bo.
Orangutangen går och lägger sig i skymningen i ett bo
som den rett åt sig av grenar och blad, varje natt på ett
annat ställe, och plockar först efter soluppgången bort de
blad, varmed den täckt över sig.
Ingenting är för orangutangen obehagligare än att bli våt.
Mot regnet söker den med alla möjliga medel skydda sig.
Orangutangens stora fiender äro, förutom människan,
leoparden och pantern. Ehuru dessa kattdjur nästan alltid
segra över orangutangen, om de få tag i den, få de likväl
mången gång sätta livet till i kampen mot den. Den stora
människoapans kroppskrafter äro oerhörda och växa mång-
dubbelt, om den blir angripen. Sedan orangutangens hugg-
händer en gång borrats in i fiendens kött, slita de sönder
honom och tillfoga honom fruktansvärda sår.
Orangutangerna äro fredsälskande men få i striden icke
underskattas såsom motståndare.
Om en hanne blir överfallen av ett kattdjur, kommer
märkvärdigt nog ingen annan hanne honom till hjälp, även
om en sådan skulle befinna sig alldeles i närheten. Den
äkta makan ingriper dock ofta i striden, och då kan det lätt
hända, att leoparden eller pantern dukar under. Den be-
segrades kropp slites då av de i raseri försatta segrarna
med tänder och händer sönder i småbitar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
