Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
någon skada. Det är såsom att mörda en människa. Orangu-
tangen går till angrepp, endast om den tror, att någon fara
hotar den själv eller dess ungar, och möjligen även om den
blir sårad. Själv har jag aldrig blivit överfallen.
Min feber gav sig, malariabacillerna övergåvo min kropp
och flyttade över till en amerikanares tarmar och blodkrop-
par. Denne man, som var mig till stort hinder redan genom
sitt skryt i fråga om sportprestationer och sin ursinniga
jaktiver, hade jag redan hunnit tröttna på. Han hade tru-
gats på mig av guvernören, och därför fick jag dras med
honom.
När jag tog temperaturen på honom och fann, att termo-
metern endast visade 37.8”, höll jag den hastigt bakom min
rygg över lågan på ett spritkök, och när den dödsförskräckte
mannen sedan fick se, att hans kroppstemperatur redan var
uppe i 41.5”, packade han och for. Jag drog en suck av
lättnad, när hans båt försvann bakom en krök av floden.
Nu skulle lyckan äntligen vara mig bevågen. Jag hade
tillryggalagt ytterligare två dagsresor tillsammans med mitt
folk och låtit bestryka trädtopparna med ett klibbigt ämne
för att hålla småaporna borta från fällorna.
På detta ställe iakttog jag några stora exemplar av de
offer jag sökte.
Man måste ha varit i tillfälle att studera dessa alltför
människoliknande fyrhändingar i frihet, när de tro sig vara
osedda eller ej misstänka, att människan befinner sig i när-
heten, för att få ett riktigt begrepp om dem.
Väsentligt olika äro dessa djurs beteende — jag ryser
nästan vid tanken på att här tala om djur — i frihet, jäm-
fört med deras tillvaro i fångenskap.
Man kommer ofrivilligt att tänka på urmänniskan, på va-
relser från länge sedan svunna tider.
Vem förmår utgrunda, om Darwin hade rätt, när han
påstod, att människan härstammar från apan? Är det inte
tvärtom, och äro aporna måhända degenererade människor?
Äro de över huvud taget degenererade? Är det inte snarare
vi som ha urartat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
