Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än det undre. Vad som kan vara utslagsgivande härför är
svårt att säga, men otvivelaktigt torde djurens leklust och
behov av att skrubba nosen vara orsaken till att det ena
hornet är förkrympt. Även den omständigheten att
noshörningen, när den går till angrepp, river upp marken med
hornet, när den stormar framåt, torde ha ett visst
inflytande på dettas storlek och form, vilket bäst kan iakttagas
hos den under namnet ”keitloa” kända arten.
De mest otroliga historier om noshörningens
temperament äro i omlopp, men även här generaliserar man tyvärr;
oansvarigt folks uppgifter hamna i tidningar och böcker och
godtagas genast.
Skulden till de okontrollerbara händelserna, som till stor
del innebära en förfalskning av naturhistorien, ligger hos
de ytterst sensationslystna tidskrifter, för vilka det är
likgiltigt, om sådana skildringar äro sanning, överdrift eller
rena skepparhistorier.
Noshörningarna leva inte i hjordar såsom elefanten. De
leva mestadels för sig själva och iakttagas sällan i grupper.
Mången gång ser man dem parvis tillsammans i innerlig
vänskap.
För att emellertid återgå till noshörningens temperament
måste först och främst sägas, att dessa djur trots sin
klumpighet äro ytterst rörliga. De springa med en hastighet,
som man med hänsyn till deras kroppsbeskaffenhet aldrig
skulle kunna tänka sig. Den snabbaste löpare förmår inte
hålla jämna steg med dem.
För var och en som sett en anfallande noshörning är
anblicken härav oförgätlig.
Med det väldiga huvudet sänkt och uppslitande marken
med hornet rusar den hjulbent framåt och förtrampar och
river ned allt som befinner sig i dess väg.
Ve den som då inte hinner undan.
Noshörningar äro fördragsamma djur, men jag har dock
mången gång haft tillfälle att bevittna strider mellan dem.
De sluta för det mesta oblodigt eller endast med ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
