Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XIV. En ovanlig vänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIV. EN OVANLIG VÄNSKAP
På Kilimandjaros sydsluttning fångade jag en gång en
kuduhanne, vid vars korta, stympade svans en
dvärgliknande gnuhanne höll sig fast med tänderna. När lasson
drogs åt om kuduns hals och djuret gjorde en våldsam
kullerbytta, släppte gnun sitt tag om den våldsamt
sprattlande kuduns svansstump. Den sprang som en galning av
och an, och när jag slutligen lyckades fånga den med lasson
märkte jag, att gnun var blind och hade ett otäckt jack
tvärsöver ögonhålorna. (Hur detta jack, som en gång varit
ett förfärligt sår, hade uppstått, kunde jag inte fastslå. Jag
antar, att det hade förorsakats av ett lejons klor.
Angriparen hade sannolikt halkat, när han tagit språnget och i fallet
rivit gnun i ansiktet med klorna samt därvid slitit ut
djurets båda ögon.)
Knappt hade kudun märkt, att dess kamrat befann sig i
närheten, förrän den lugnade sig, sprang fram till denne
och räckte fram sin bakdel åt honom. Den blinde fnyste,
råmade några gånger, nosade utmed anförarens rygg och
grep därefter åter tag i dennes utsträckta svansstump.
Huru denna vänskap kunnat uppstå är en gåta. Båda
tillhörde visserligen samma släkte men voro dock så väsentligt
olika. Stilla stod jag där framför det darrande paret,
medan mina tankar sökte fatta denna underbara upplevelse.
Smekande strök jag handen över kuduns rygg, och gång på
gång vred den på huvudet och tittade på den blinde.
Kuduns svansstump var kal, förkrympt och tunn. Av den
blinde hannens tänder hade den blivit alldeles söndertuggad.
Vem vet hur många år den seende på detta sätt fört den
blinde med sig, och ett rent under är det, att den senare
under galoppen aldrig förlorat taget om anföraren eller
blivit uppäten av ett lejon eller en leopard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0154.html
