Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Horngrodan "(tannia" och termiterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
termiterna anträdde återtåget och förföljdes endast en kort
stund, medan segrarna, som stannade kvar, gåvo de sårade
fienderna nådestöten och släpade bort sina fångar.
Om man bevittnat en strid mellan tvenne myrfolk,
förvånas man över den utomordentliga ordning, varmed de
förmå föra krig. Kolonnvis, under befäl av högre och lägre
officerare och underofficerare, rycka folken i sluten
ordning fram mot varandra, varpå en ihärdig och våldsam
strid börjar. Åskådarens förvåning känner inga gränser,
när han märker, hur skickligt de enstaka avdelningarna
anföras och dirigeras fram. Om ett större antal faller offer
för fiendens bitverktyg, träda genast nya skaror i deras ställe.
Dessa insekter äro varandra på håret lika, och det är
därför helt enkelt förunderligt, att de fientliga krigarna
kunna skilja på varandra. Detta torde möjliggöras endast
genom folkens olika lukt, ty till det yttre skilja de sig icke
på något sätt från varandra. Ej ens med det starkaste
mikroskop kan man upptäcka någon skillnad.
Vad som nu följde var åtskilligt intressantare. Den fria
platsen omkring Itannia, horngrodan, uppfylldes nu av
segerherrarna, och samtidigt begav sig grodan med några
språng rätt igenom och över myrornas här och hamnade
hos mig, som nu fångade den.
Var det ängslan och förskräckelse som kommit grodan
att föra ett sådant oväsen? Ville den genom sitt skrik egga
stridskämparna eller hålla dem på avstånd ifrån sig?
Gåtan är svår att lösa, ty under de följande dagarna
satte jag ofta ut fången på sådana platser, där termiterna
flitigt kröpo omkring, men den intresserade sig då endast
obetydligt för dem, och blott vid ett tillfälle såg jag, hur
den fångade upp några av dem med tungan och slukade
dem för att sedan åter spotta ut dem.
Jag hade även i fortsättningen ofta tillfälle att iakttaga
horngrodan och även bokstavsgrodan, en nära släkting till
den förra, och satte en annan fånge mellan tvenne
kämpande termitarméer, men han tog häftigt skrikande till
flykten, och jättemyrorna brydde sig ej heller om honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
