- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
51

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Äro vilda djur farliga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sådana platser, där lejonet redan fått smak på
människokött. Då fortsätter det nämligen att hämta sina offer ur
hyddorna eller på fälten.

Det lejon, som icke smakat människokött, anfaller
människan, endast om det genom särskilda omständigheter
tvingas därtill.

Att även elefanter, bufflar och flodhästar icke alltid gå
till anfall, hade jag åtskilliga gånger tillfälle att iakttaga
i Afrika.

Min safari banade sig en gång väg genom ett halvhögt
stäppgräs. Ett gott stycke framför red på en torr hästkrake
en sex fot lång massai. Hans fötter släpade nästan i
marken. Den svarte pojken handlade mot mina föreskrifter,
i det att avståndet mellan honom och oss var alltför stort.

Jag hade — såsom det ofta händer i den tryckande
dagshettan — slumrat till där jag satt på min häst och
vacklade av och an i sadeln.

Plötsligt knuffade min boy på mig. Sömnig öppnade jag
ögonen och tittade i samma riktning, som svartingen med
handen angav.

Döm om min förvåning, när jag några steg bakom vår
1 förväg ridande massai fick syn på en stor, vild buffeltjur.
Det hade varit svartingens död, om jag hade skjutit, ty
bakifrån hade det varit omöjligt att avlossa ett dödande
skott. Massaien satt tydligen och sov, och inte heller hans
häst tycktes märka den hotande faran. Med spänt intresse
iakttogo vi, vad som passerade. Ideligen trodde jag, att
buffeln skulle gå till anfall, men det gjorde den inte. Några
hundra meter följde jag efter den, men sedan avvek den
plötsligt och försvann i skogen.

Ett liknande äventyr hände mig en gång i Kongos
djungler. Jag red framför min safari. Trakten påstods vara fri
från elefanter.

Dagen förut hade vi just träffat den engelske
elefantjägaren Forbes, som förargad meddelat mig, att han i tre
veckors tid förföljt en jättestor elefanthanne, som slutligen
lyckats undkomma vid en sjöstrand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free