Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Igii
46
i
I
Hl
ST ORMTIDER
1
maste gult. Söders branter gnistra snedt framom
oss, och himlen myllrar af stjärnor.
Vi gå helt sakta. Jag håller min arm un-
der hennes, och vi gå helt sakta, medan vi tala
fram och tillbaks om hvad som faller oss in.
»Hvad det ser svart och dystert ut,» hade
Wanda sagt då vi passerat förbi museet, och
det hade gifvit uppslaget till att vi börjat tala
om när äfven museet skall stråla i full belys-
ning och fester hållas där för idel afbarbari-
serade. . .
»Hur gärna skulle jag inte då föra dig vid
armen inför alla de närvarandes blickar,» ut-
brast jag. »Ty du fattar, att innan ett museum
kan betraktas som lämplig högtidslokal, måste
människorna ha blifvit bra mycket annorlunda §
än nu. De måste då vara i stånd att bedöma
en persons värde efter hennes ansiktsdrag och
kropp. . .»
Ty jag inbillar mig, att när sinnet för kons-
ten blifvit så utveckladt att man liksom under
Hellas tid anser, att den som vill lefva sitt lif
skönt, måste ha ett uppodladt förstånd för det
sköna, våra offentliga nöjen skola ha undergått’
10
11
i ? i
I
1
I
I
1
1
1
11!
Hf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
