Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORMTIDER
obändig och lidelsefull natur som du själf är.
Snabb uppfattning hade hon och otålig blef hon
om en annan icke förstod lika fort som hon.
Och det gjorde ju ingenting, men ibland slog
hon dig, och sedan blef hon ledsen, och så gräto
ni båda . . .
»Jag förstår inte,» brukade du säga
till henne, »hvarför jag skall lyda dig? Hvarför
skall inte lika gärna du lyda mig?» Det var
efter sådana yttranden hon sökte inplanta hos dig
den starkares rätt och ni sedan gräto tillsammans. \
Och då jag känner människorna så förvånar det
mig inte att hon slog dig och grät sedan. En gång
ville hon lära dig att dansa, men du kunde inte
genast göra efter som hon gjorde, och så fick det
vara. Visserligen nöp du i kjolen och stack fram
fotterna och svängde rundt, men det gick inte.
Nej, se då på, så här skall du göra!»
men det gick inte. »Om jag begriper, hvad
jag fått för en unge, som inte kan lära sig
dansa,» sade hon till folk. Och sedan försökte
hon aldrig mera med dig. Det var för öfrigt
samma lynne på henne som på din mormor
Alexandra Witschinoja som var änka efter en
rysk officer och lefde på sin pension. Af henne
I
I
E i
»
l
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
