Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pasteur, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 —
förruttnelse stadda. Varje skolyngling känner nu för tiden
till Pasteurs lika enkla som genialiska bevisföring mot
teorierna om självalstring.
Men Pasteur var icke en man, som uteslutande ägnade sig
åt de rent teoretiska sidorna av forskningen. I och med
fastställandet av jäsningsprocessernas förlopp ägnade han sig
även åt den praktiska tillämpningen av sina nya rön.
Redan år 1862 hade han sina värdefulla undersökningar över
ättiksyrans jäsning färdiga och drog sedan konsekvenserna
därav i sina råd och anvisningar rörande lämpligaste sättet
att skydda vinet från olika sjukliga förändringar, ett arbete,
som blev av den största betydelse för en av Frankrikes
viktigaste näringsgrenar.
Sin på praktiska resultat inriktade forskning fullföljde han
på ett annat, för landet lika viktigt område, genom
påvisandet av att silkesmaskens mest förödande sjukdom
föranleddes av en levande parasit samt upptäckten av medel
däremot. Värdefulla rön gjorde han även rörande ölet genom
påpekande av att de sjukliga förändringar, detta ofta
utsättes för, berodde på organismer, vilkas skadegörelse kunde
undvikas genom uppvärmning till något över femtio grader,
ett förfaringssätt, som sedan, oberoende av vilka ämnen det
tillämpats på, kallats pa|steurisering efter sin upptäckare.
Trots det epokgörande i dessa forskningar var det dock
icke dessa som i främsta rummet skulle föra den geniale
franske kemistens namn till eftervärlden. Hans
undersökningar rörande jäsnings- och förruttnelseprocesserna hade
tidigt lett honom till den tanken, att mikroorganismerna
voro den närmaste orsaken till våra smittosamma sjukdomar.
Denna tanke omfattades visserligen redan förut av en del
medicinska forskare, särskilt sedan man sökt göra gällande
att mjältbranden förorsakas av en becill. Det var här, som
Pasteur, ehuru helt främmande för medicinen, grep in och
trots sina passerade femtio år kastade sig in på en ny
vetenskap, som han helt reformerade.
Det var Pasteur, som först lyckades att renodla bakterier
och genom att inspruta rena mjältbrandsbaciller
ovederlägg-ligen bevisa, att det var dessa som förorsakade sjukdomen.
Under dessa sina studier leddes Pasteur till nästa
epokgörande upptäckt. Han fann nämligen, att vid
bakteriekulturerna mikroorganismernas livskraft avtog, ju äldre
kulturerna blevo, och att insprutningar därav ej verkade så
kraftigt, som när de voro färska. Försöksdjuren insjuknade
visserligen även efter insprutning av äldre bakteriekulturer, men
återvunno snart hälsan, samt voro sedan mindre eller icke
alis mottagliga för smitta, som ledde till dödlig utgång, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
