Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milles, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Milles.
Endast en av alla tiders svenska bildhuggare, Sergel, har
hittills förmått nå vänldserkännande. Nu ser det emellertid
ut, som om ännu en skulle vara på väg dit. I varje fall
har Carl Milles genom sin fantasis originalitet och oerhörda
skaparförmåga — det vill med ett ord säga: geni —
förmått göra sitt namn till ett av de mera kända bland
Europas bildhuggare. I synnerhet i England, Tyskland och nu
senast i Amerika har han, som bekant, slagit fullständigt
igenom, och det skulle förvåna, om inte framtiden blir hans.
Vi sade "framtiden". Carl Milles står nämligen ännu på
höjden av sin skaparkraft. Han har ännu inte passerat
mannaåldern, och hans utvecklingskurva har väl ännu inte
nått kulmen.
Namnet Milles låter utländskt. Men personen bakom
namnet är svensk. Ursprungligen hette han Andersson. Faderns
förnamn, Emil, hade emellertid av smeksamma tungor
omformats till "Mille", och "Milles" barn skaffade sig härav
sitt originella tillnamn.
Det är säkert mer än blott och bart ett kuriosum, att Carl
Milles bland sina stamfäder även kan räkna sin hittills ende
jämlike på den svenska skulpturens område, nämligen
Sergel, och även systern, skulptrisen Ruth Milles, har fått ett
stänk av konstnärsarvet. Dessutom har släkten
karoliner-och krigarblod i ådrorna, och Carl Milles’ fader var själv
major och beskrives som en barsk herre.
Carl Milles föddes på själva midsommarafton år 1875.
Familjen var då bosatt i Lagga socken icke långt från
Upsala men flyttade efter moderns tidiga död in till Stockholm,
där Carl sattes i Jakobs läroverk. Gossen var emellertid
sjuklig och i många avseenden efter sina kamrater, varför
det inte gick så särdeles lysande för honom i skolan. Han
måste också sluta i fjärde klass. Hans håg låg åt naturen
och åt konstnärligt skapande, på vilket senare område han
var allt annat än "efter" — bl. a. snidade han trägubbar,
som han avyttrade bland kamraterna för det jämförelsevis
låga konstnärsarvodet av högst tjugofem öre.
Eftersom han sålunda visat sig omöjlig i studier, och
eftersom därtill faderns ekonomi var undergrävd, var det inte
annat att göra än att låta gossen lära sig något praktiskt.
Och så sattes fjortonåringen i snickarlära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
