Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 89 —
Därmed börjar också legendbildningen kring Hindenburgs
namn: journalister och officerare bidraga jämte
folkfantasien till det otal legender om honom, hans liv och hans
bedrifter, som nog måste korrigeras här och var. Men
i och med segern vid Tannenberg och Masuriska
träsken, då den hotande faran totalt förintas, har han
tillvunnit sig folkets förtroende och blir under de kommande
åren jämte sin stabschef den man, som miljoner tyskar se
upp till och förlita sig på. Kejsaren träder t. o. m. i
bakgrunden för honom. Man vet, att han utan att tänka på
sig själv okuvligt gör sin plikt och utför ett hart när
övermänskligt arbete för fosterlandet.
Efter segern vid Tannenberg utnämnes Hindenburg till
generalöverste och efter sin tredje stora försvarsoffensiv,
som börjar den 11 november, utnämnes han den 28
november för sina förtjänster på östra krigsskådeplatsen av
kejsaren till fältmarskalk och överbefälhavare för samtliga tyska
trupper på ostfronten.
Den 29 augusti 1916 blir fältmarskalk von Hindenburg så
tysk generalstabsohef och som sådan väntar honom hans
största och tyngsta plikter, vilka han uppfyller lika
redligt och troget med Ludendorff som närmaste medhjälpare
såsom förste generalkvartermästare. Och i Ludendorff
hade han väl den bäste tänkbare medhjälparen. Många ha
t. o. m. betecknat Hindenburg som en dekorationsfigur och
Ludendorff som den, som verkligen utförde arbetet.
Sanningen torde väl vara den, att anméchefen, med sitt mogna
omdöme och sitt orubbliga lugn, och Ludendorff lyckligt
kompletterade varandra, som alltid måste vara fallet, då
härledningen är verkligt förstklassig. Men hos Hindenburg
låg avgörandet och ansvaret, och som den kloke man, han
var, lärde han sig snart att högt uppskatta Ludendorffs
samvetsgranna och utmärkta arbete.
Som generalstabschef, som den tyska härens
generalissi-mus, bär Hindenburg sin ansvarsfyllda börda på ett sätt,
som endast stärker tilliten och förtroendet till honom. Om
han icke lyckades lösa den jätteuppgift, som förelagts
honom, så berodde det icke på honom. På våren 1917 leder
han det stora återtåget på Västfronten mästerligt och den
misslyckade offensiven 1918, som ledde till det avgörande
nederlaget, kan icke läggas honom till last.
Efter nederlaget i Frankrike återstår den gamle
fältmarskalken emellertid hans livs kanske största bragd och
tyngsta plikt. Han för den tyska hären hem i ordnade förband,
något som endast han har auktoritet nog att göra. Kejsaren
har flytt till Holland, kronprinsen till Holland, Ludendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
