Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dostojevskij Fjodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
Dostojevskij lämnade Sibirien 1859 och bosatte sig i
Tver, vilken plats han redan året därpå lämnade för att
bosätta sig i Petersburg, varest han förblev under största
delen av sitt återstående liv, med undantag av de perioder,
då han befann sig på resor i utlandet. Han ägnar sig nu
helt åt sin skriftställarverksamhet och under ett tjugotal år
framåt skänker han den ryska litteraturen en rad odödliga
mästerverk. År 1862 företager han en resa till Paris,
London och Genève; 1863 begiver han sig till Florens och
Rom; 1864 vistas han en tid i Wiesbaden. Samma år
avlider hans hustru och några år därefter (1867) gifter han
om sig med en ung kvinna, sin korrekturläserska, Anna
Grigorjevna Snitkina. Samma år begiver han sig med sin
unga hustru ut på en fyraårig utlandsresa. Denna resa
företogs egentligen för att undslippa besvärliga kreditorer
och för att undgå att komma på gäldstugan. Trots de
synnerligen svåra ekonomiska förhållanden, han haft att
dragas med under de sista åren, var det dock under denna
tid han skrev sitt mästerverk Brott och straff (Raskotnikov),
år 1866. Under fyra år reste han omkring i Tyskland,
Italien och Schweiz utan att någonstädes finna någon lugn
eller stadigvarande tillflykt. I sina brev från denna tid
skildrar han i ord, fulla av självförebråelser, det liv i
fattigdom och nöd, han är hänvisad att leva fjärran från sina
vänner och sitt älskade Ryssland. Är 1871 återvänder
Dostojevskij till Ryssland, där han, undantagandes några
korta resor till Ems för sin hälsas vårdande, stannade under
återstoden av sin levnad, helt uppgående i sitt arbete och
verksam ända in i det sista. Efter ett liv i fattigdom,
överhopad av olyckor och hemsökt av sjukdom — närmare ett
fyrtiotal år var Dostojevskij angripen av den hemska
sjukdomen epilepsi — avled han i Petersburg den 28 januari
1881. Ett helt folk sörjde i honom sin store son, och
tusentals människor följde honom till graven.
Fjodor Dostojevskij är jämte Leo Tolstoj och Ivan
Turgenjev den störste diktare ryska litteraturen äger och den
mest typiskt ryske av de tre. I olikhet med de båda
sistnämnda finns det i hans stora romaner knappast ett spår av
social tendensdiktning, utan han framstår såsom en ren
människoskildrare, en lysande psykolog — hans objekt är
den ryska folksjälen — och dokumenterar sig som en av
världslitteraturens främsta representanter för den
analyserande romanen. Hans förnämsta verk äro Döda huset,
Raskotnikov, Idioten, Onda andar och Bröderna
Karama-sov.
Dostojevskij har blivit kallad "Gudssökaren"; man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
