Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiets öde "världens öde" eller det stora "Harmageddon"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självgjorda arvingarnas avundsjuka och girighet ej gärna kan
tänkas komma att försiggå på fredligt sätt. Tvärtom har
man all orsak att här vänta en bitter, avgörande kamp om
Asiens oerhörda rikedomar och utvecklingsmöjligheter, som
nu egentligen äro de enda på hela jorden, som återstå att
exploatera och kämpa om och som redan länge varit
föremål för de imperialistiska makternas lystna blickar.
Men då ligger det också nära till hands att antaga, att
denna utveckling i nationernas kamp om världsherraväldet
måste medföra eller rent av innefatta förverkligandet av vad
man kallat »den gula faran», en resning av österns gula
folkras eller Asiens befolkning.
Detta åter skulle innebära ej blott en kamp mellan de
rivaliserande självgjorda arvingarna till det turkiska
dödsboet, utan en jättekamp utan like mellan västerns gamla,
redan genom inbördes krig försvagade militärmakter å ena
sidan och österns uppvaknade folkmassor å den andra.
En dylik världskraftmätning, som således skulle komma
att vida överträffa det europeiska världskriget, har också
föresvävat stora, tänkande statsmän såsom framtidens stora
fara, det yttersta »Harmageddon» — för att använda ett
uttryck i en biblisk profetia, som, jämte andra profetior,
också pekar mot en sådan avslutning av de världsliga
våldsmaktemas blodiga drama. Så lär den store ungerske
statsmannen Kossuth (d. 1894) ha yttrat: »I Turkiet skall världens
öde avgöras.» Och redan Luther på sin tid trodde sig
finna, att den turkiska makten — ej blott vad angår dess
skräckvälde såsom »Guds vredes folk», »Guds spö och ris»
över en fallen kristenhet i Europa, utan även vad dess egen
slutliga undergång beträffar — varit föremål för profetisk
förutsägelse. Med anledning av profetian i Dan. 11:45 och
närmaste sammanhanget i kap. 12:1—3 skrev han
nämligen en gång till Melanchton:
"Om vi driva bort turkarna, så skall Daniels profetia gå i
fullbordan, och sedan, därpå kan du förlita dig, är domens dag
för handen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
