Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’216
Mrs Bennet frågade mycket artigt lady Catherine,
om hon ville intaga några förfriskningar, men hon
avböjde mycket bestämt och icke synnerligen
hövligt hennes anbud; sedan reste hon sig och sade till
Elisabet:
— Miss Bennet, jag tyckte, att det var ett litet
stycke vacker vildpark på ena sidan av er
gårdsplan. Jag skulle gärna vilja göra en liten tur i den,
om ni vill vara så snäll och göra mig sällskap.
— Gå med, kära du, utropade hennes mor, och
visa hennes nåd de särskilda promenaderna. Jag
tror, att hon skall tycka mycket om eremitaget.
Elisabet lydde, sprang in i sitt rum efter sitt
parasoll och följde den ädla gästen nedför trappan.
När de gingo genom hallen, öppnade lady Catherine
dörrarna till matsalen och salongen, förklarade, efter
att ha tagit en kort överblick, att det såg ut att
vara ganska propra rum, och gick så vidare.
Hennes vagn stod kvar vid porten, och Elisabet
såg, att hennes kammarjungfru satt i den. De
fortsatte under tystnad längs den grusade gång, som
förde till skogsdungen; Elisabet var besluten att icke
göra någon ansträngning att inleda samtal med en
kvinna, som nu var mer oförsynt och obehaglig än
någonsin.
— Hur kunde jag någonsin tro att hon var lik
sin systerson? sade hon för sig själv, i det hon kastade
en blick på hennes ansikte.
Så snart de kommo in i skogsdungen, började
lady Catherine sålunda:
— Ni kan inte sväva i ovisshet, miss Bennet, an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
