Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
med mig dit upp. Hon samlade ihop sitt arbete
och skyndade bort, då Elisabet utropade: — Snälla
mamma, gå inte! Jag riktigt ber dig, gå inte! Mr
Collins måste ursäkta mig. Han kan inte ha något
att säga mig, som inte vem som helst kan höra. Jag
går min väg själv.
— Se så, prata inga dumheter Lizzy. Jag vill,
att du stannar där du är. Och då Elisabet,
förbittrad och förvirrad som hon var, verkligen stod i
begrepp att bege sig av, tillade hon: Lizzy, jag
befaller dig att stanna och höra på, vad mr Collins
säger.
Elisabet vill icke göra invändningar mot en sådan
befallning, och då hon efter ett ögonblicks eftertanke
fått klart för sig, att det förståndigaste vore att söka
komma ifrån saken så fort och så obemärkt som
möjligt, satte hon sig ned igen och sökte genom att
ivrigt syssla med något dölja sina känslor, som voro
delade mellan förtvivlan och skrattlystnad. Mrs
Bennet och Kitty begåvo sig av, och så snart de hade
gått, började mr Collins.
— Tro mig, kära miss Elisabet, sade han, er
blygsamhet, långt ifrån att vara oförmånlig för er,
snarare är ett pius till era övriga fullkomligheter. Ni
skulle ha varit mindre älskvärd i mina ögon, om inte
den där lilla ovilligheten hade varit, men tillåt mig
försäkra er, att jag har er högt aktade moders
till-låtelse att till er framföra min anhållan. Ni kan
näppeligen tvivla på innebörden av min
framställning, huru mycket än er naturliga finkänslighet må
fresta er till förställning; min uppmärksamhet mot er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
