- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
109

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Syskonen följde henne in i hennes rum, och togo
med sig sina böcker, för att hon skulle taga reda på
bönen åt dem.

Detta hade varit en lång, sorglig dag, under
hvilken barnen ängsligt väntat på telegrammet, och
de inbillade sig till och med, att det kunde komma
midt på natten, men miss Fosbrook delade ej deras
åsigt, utan hoppades på morgondagens post. Något
bref kom likväl ej heller då. Detta var en stor
missräkning, men miss Fosbrook tyckte, att det var ett
godt tecken, ty då kunde väl faran ej vara så stor,
och ju längre det dröjde, ju mer hade man skäl att
hoppas.

Barnen trodde henne; de voro för unga att länge
gå och tänka på en sak, som de ej hade för ögonen,
och äfven Susanna var efter nattens hvila gladare
och mera i stånd att tänka på annat, och hon kände
sig helt lätt om hjertat, derför att ingen underrättelse
kommit, att modern var sämre.

Barnen fingo om helgdagarna göra, hur de
behagade, gå i kyrkan eller låta bli. Denna dag ville
alla tre flickorna gerna gå, så snart de blifvit
förvissade om, att, äfven i fall ett telegram skulle
komma, innan den korta gudstjensten vore slut, det dock
skulle vara god tid, att hinna fara med nästa tåg.
Miss Fosbrook var glad, att kunna öfvertyga dem
derom, ty hon ville gerna hafva dem med sig i kyrkan,
emedan hon trodde, att det skulle vara bra pinsamt för
Susanna, att bara gå och vänta på telegrammet. Sam
gick också i kyrkan, men Henry stannade hemma,
sedan han följt dem till trädgården, sägande: "jag
vill ej gå, Sam, tänk om det skulle komma något
bud, och ingen vore hemma, och ni vore tvungna, att
strax fara!"

"Vi skulle ej kunna det, ty det går intet tåg,"
svarade Sam.

"Ja, men det går alltid extra tåg, när någon
är sjuk."

"Då skulle det få gå många tåg."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free