- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
84

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Af mina prispengar då?"

"Du kan ej få prispengar, om det ej blir krig,"
förklarade Elisabeth.

"Ack, det får inte bli något krig," utropade
Susannna.

"Ja, men det är redan krig," sade Henry, och
när miss Fosbrook hotade honom med fingret, tillade
han: "det vill säga, det var krig vid Svarta Hafvet,
och jag vet, att det stod något om ett slag i
tidningen; jag vill minnas mr Carey läste för oss något
om Palermo."

"Men jag tror ej, att Garibaldi i Sicilien kan
skaffa dig några prispenningar," genmälte miss
Fosbrook.

"Åh, men det blir nog ett krig, och då blir jag
befordrad och blir en stor man. Jag skall resa
verlden omkring och se kondorer, lejon och elefanter,
och jag skall bära ett svärd — det vill säga en
stickert, under det att du, Sam, får sitta hos farbror
John och läsa latin och grekiska."

"Skryt lagom, det ber jag dig," sade Sam buttert.

"Jag vet ej, hvarföre just du skulle få fara,"
sade Elisabeth. "Sam är äldst."

"Ja men Sam är en sådan sengångare. Pappa
sade, att jag var den enda, som passade till sjöman,
det vill säga, att jag var så vig, och — hvad nu,
Sam? Var så god och låt bli, att sparka mig på
benen."

"Nå, så skräfla inte så mycket då," mumlade
Sam, men Harry var för mycket i farten, för att
kunna hejdas genom lindriga medel. Han stötte
tillbaka sin stol, satte upp benen, så att Sam ej nådde
dem och fortfor: "Se’n kommer jag hem, klädd i en
sådan der trekantig hatt, som pappa har — det vill
säga en mössa — och då skall jag be farbror John,
att han låter er alla få en fridag."

Farbror John var lärare i en stor skola, och alla
barnen voro litet rädda för honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free