Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKOLAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var så också den 13 december 1909, då lyceister
från 1850-talet firade en gemensam minnesfest med
middag på Grand Hotell. Den äldste av 124
närvarande Bohmans gossar var teaterveteranen Gustaf
Fredriksson, den yngste överståthållaren Johan Olof
Ramstedt. Isidor Lundström i päls, galoscher och ylleami,
illuderande, men på intet sätt parodierande, vår gamle
rektor, hälsade oss välkomna i verser, som gick till allas
hjärtan. Landshövding Rudebeck höll ett högstämt
minnestal, så som ingen kunde göra det som han, och
sångare läto höra till gubben Bohmans och till döda
kamraters minne diktade kväden. Gamla minnen
upplivades, och vi skildes i den bästa skolpojksstämning.
Våra övriga lärare kunna lämpligen indelas i dem,
som voro oss likgiltiga, i dem, som vi hatade, och i dem,
som vi föraktade. I samma mån vi tyckte mindre om
dem, skojade vi i allmänhet värre under deras lektioner.
Ett undantag gavs dock. Vår vän Conny Burman,
lärare i teckning och sång, var synnerligen omtyckt, men
vi kunde ändå ej gent emot honom hålla oss i skinnet.
Conny Burman, skämtare, sångare, akvarellist,
visdiktare, festtalare m. m., blev vid några och tjugo år
anställd som lärare vid Stockholms Lyceum. Under
hans ritlektioner förövades ganska mycket ofog,
varför Conny gärna grep till rottingen. Men att komma
åt den skyldige var ganska svårt, sedan Selandrarna
lärt kamraterna ett sätt att undgå bestraffning. Vi
kröpo helt enkelt under det stora klassbordet, kring
vilket alla eleverna sutto, och då Conny kröp efter, kilade
vi upp på andra sidan. Då Conny visade sitt
förbittrade ansikte här, kastade vi oss över bordskivan och
kröpo åter ned. Conny efter! Så fortgick dansen
kring bordet, till dess Conny, röd av ilska, uttröttad
måste upphöra.
Det är icke underligt, att Conny Burman, då han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
