Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familjefadern. Hans hustru råkade i slagsmål med
mannens gamle dobblarkamrat Joan skräddare och fick
därvid ett blått öga, för vilket Joan pliktade 12 mark (den
16 maj 1481), och kort därefter, den 9 juni, fick Oäkta
Hans å sin sida böta 3 mark, därför att hans hustru
hårdragit Joan skräddare. En annan gång var det hon, som
var den förfördelade. Den 24 juli 1486 pliktade nämligen
Katarina Posans 12 mark, därför att hon slagit Oäkta
Hans’ hustru. Mågen Bertil deltog också i familjetvisterna
och fick plikta 20 mark, därför att han slagit en annan av
svärfaderns dobblarkamrater, Peder hundramark, i
huvudet (den 20 juli 1482). Slutligen ingicks dock en
förlikning. Den 21 augusti 1482 »vittnade Anders bältare
och Långa Laurens, att de voro närstadda, då Oäkta Hans
och Trosa Joan blevo förlikte om deras träta, så att
Oäkta Hans gav Joan Trosa fem mark i penningar och
silver». Sedan höra vi icke av något slagsmål dem
emellan. Däremot råkade Hans ihop med en trumpetare,
»hårdrog» honom och skadade hans trumpet, samt fick
för hårdraget betala sex och för trumpeten tre mark.
Ännu vanligare än dobbel var »nattabuller», och utan
tvivel stod detta i samband med de dryckesgillen, som
höllos på kvällarna och helt visst ofta fortsatte långt in
på nätterna, då de berusade med sitt skrål störde
nattron. I det äldsta burspråk, som bevarats, 1459, ställas
också ölet och nattbullret i samband med varandra:
»Item ingen går med pipor eller skrål om natten uppå
gatan. Ingen sälje öl efter 9 är slagen.» Men att
förordningen ej kunde upprätthållas, är ganska säkert. Öl var
lätt att få för törstiga strupar. För det första hade
staden två »herbergerare», från 1492 fyra, vilka
motsvarade vår tids hotellägare. Deras härbärgen voro dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
