Stockholms Courier / N:o 1-104 1820 / 1 (1820-1822) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:o 1	1820.
STOCKHOLMS COURIER. Måndagen den 3 Januari.
———————————————————————————————————————— Sine ira, studio et metu. ————————————————————————————————————————

Hvem känner icke en viss bäfvan, då
han för första gången framträder inför
en Allmänhet? Redactionen vill och kan
icke dölja sina bekymmer, då företaget
väges emot krafterna; men önskar blott
at Allmänhetens godhet och öfverseende
må svara emot Redactionens bemödande
at upfylla sina åtagna förbindelser.
Pro-6pecten har visat afsigten och planen.
Såsom Medborgdre i et uplyst och fritt
6amhälle vill man framträda, och önskar
ingenting högre än at gagna såsom 6ådan,
obekymrad om hvad ensidigheten i
åsig-ter kan hafva at invända.

Man har lofvat at följa ej blott
Fäderneslandets, utan ock andra länders
politik. Innan man inträder på detta fält,
anser man sig förbunden at framställa
sin åsigt af Staternas nu varande läge.
Historien om hvad som i nyaste tider sig
tildragit är redan känd; och den vill man
således icke uprepa. Några resultater af
det redan skedda och utsigter för
framtiden skola blifva ämnet för följande
up-sats, hvilken införes, icke så mycket för
at säga läsarne något nytt, som för at
bestämma den punkt, från hvilken man
ärnar utgå.

Då egentliga frågan är om folkens
förhållande til sina Regeringar, om
utvecklingen af et bestämdare samhällsskick,
om frihetens framsteg eller återgång; så
synes icke obilligt at först vända sina

blickar på det land, hvilket först ibland
de moderna var constitutionelt och från
hvilket de öfriga lånat både begreppet om
en sant lagbunden styrelse och formen
derför.

Verkligen förfärliga symptomer hafva
visat sig i England under sistförlidne år.
Demagoger och Demokrater (två ord af
vidt skilcl bemärkelse; ty ehuru man
vanligen brukar det förra endast om de
sed-nare, så är dock säkert, at desses
ifri-gaste motståndare äro tillika deras
ifriga-ste medtäflare i önskan at leda folket,
endast med den skillnad, at de egentlige
demagogerne föregifva, och kanske ofta
ej utan grund, sin afsigt vara at leda
folket för folkets skull, då deras
motståndare knappast besvära sig ens med et
sådant föregifvande), Demagoger och
Demokrater, hafva, under skydd af
Engelska folkets petitionsrätt, hållit
sammankomster och tal i hvarje vrå af Riket.
Den synliga orsaken til gäsningen har
varit en länge fåfängt yrkad
parlamentsreform och högre arbetslöner. Säkert
misstager sig Ministeren, om den tror, at så
kallade oroliga hufvuden väckt
oväsendet; ty et folk, som känner sig
välmående och väl behandladt, kommer icke i
en så allmän gäsning. Den stora allmänna
nöden är den verkliga demagogen i
England; och den utrotas icke hvarken
genom Yeomanry, eller Constaplar, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>