Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jupiter - Saturnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
öfver planetytan. Fig. 20 visar oss ett sådant tillfälle. Den
högra bilden visar oss tvenne månar, samtidigt projicierade
mot ytan, i tvenne olika lägen. Vi anmärka att månarne
vid ena tillfället (nära kanten) synas ljusare än vid det andra.
Detta beror derpå att planetytan ej öfverallt är lika
ljusstark, utan dunklare mot kanterna. Förmörkelserna af
Jupiters månar äro af vigt bland annat för sjömän, som med
deras hjelp kunna bestämma longituden på sjön. Det var
ock dessa som först genom dansken Römer ledde till
upptäckten af ljusets hastighet.
9. Saturnus fo. Saturnus med sin ring är till sin
beskaffenhet och sitt utseende den ojemförligt intressantaste
af alla planeterna. Genom tillvaron af ringen skiljer den
sig till sin karakter från alla andra kända planeter.
Saturnus sjelf är bekant så lång tid tillbaka, som man
kan säga att astronomin såsom vetenskap har existerat. För
blotta Ögat synes den som en stjerna af första storleken, i
bland något ljusstarkare, i bland något svagare, beroende på
afståndet. Efter teleskopets upptäckt har man sorgfälligt
studerat dess yta. Tar man i betraktande dess stora distans
från oss, må det ej förvåna, att man på densamma ej lyckats
upptäcka särdeles mycket; men det har dock vid några
tillfällen varit möjligt att observera några visserligen snart
försvinnande fläckar på ytan, och genom dessa har man ock
kunnat bestämma tiden för dess rotation. Enligt de sista
och sorgfälligaste observationerna belöper sig denna till 10h
14m, således ungefär detsamma som för Jupiter. Vi anmärka
emellertid, att man utom dessa fläckar, som äro svåra att
observera, nästan alltid på Saturnus’ yta kan varseblifva några
svarta parallela streck, likasom på Jupiter, men betydligt
svagare.
För så vidt man af hittills gjorda observationer kan
döma, synes Saturnus’ konstitution vara fullkomligt likartad
med Jupiters. Mycket troligt är att den såsom Jupiter är
glödande, om också svagt, och således befinner sig på ett
långt mindre framskridet utvecklingsstadium än någon af de
inre planeterna.
Saturnus afviker ännu mera från klotformen än Jupiter;
dess ekvatorsradie förhåller sig till polarradien som 9 till 8.
Saturnus ring eller rigtigare ringsystem upptäcktes först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
